Sommartid är lästid för många av oss. Också denna sommar delar vi på diakonibloggen med oss av några bokrecensioner.
Bok nummer tre är Resa sig stark av Brené Brown, Libris förlag
”När vi kombinerar dessa två saker: modet att tala tydligt om vad som funkar för oss och inte, och den medkänsla som förutsätter att alla människor gör så gott de kan – då förändras våra liv.” Dessa korta rader kan på en enkelt sätt sammanfatta boken Resa sig stark, men givetvis är det inte så enkelt. Hur är vi modiga? Hur vågar vi dra gränser? Hur vet vi vad som funkar för oss och vad som inte funkar? Och – för att göra det ännu mer komplicerat – vågar vi tro att alla människor gör så gott de kan?
Boken är en skildring av och en guide till hur du som människa ska kunna bli tryggare i dig själv, att tänka efter före, att inte handla på impuls och framförallt att lära känna dig själv och dina reaktioner. Författaren Brené Brown är forskare inom sociologi i Houston och har även skrivit böckerna: Mod att vara sårbar samt Våga vara operfekt. Författaren varvar forskningsresultat med egna personliga upplevelser och gör därför boken väldigt lättillgänglig, och ibland snudd på komisk när en som läsare lätt kan känna igen sig i reaktioner eller tankemönster.
Men just när jag tycker att författaren gör det hela lite för enkelt för sig – allt handlar bara om dig och din egen förståelse/tolkning av händelser, du ska lära dig av dina misstag i mötet med andra eller i mötet med oväntade händelser, se vad som händer och framförallt se vad som händer med dig – då gräver författaren ännu ett snäpp djupare i mänskliga relationer. Hon citerar Desmond Tutus bok: Förlåtelse
”Att förlåta är inte bara att göra något för andra. Att förlåta är att se till sitt eget bästa. Samtidigt är det en process där det finns plats för hat och vrede. Sådana känslor är en del av vad det är att vara människa. Hata aldrig dig själv för att du hatar andra som gör fasansfulla saker. Djupet av din kärlek avspeglar sig i din vredes styrka. Men när jag talar om förlåtelse syftar jag på tron att du kan komma ut på andra sidan som en bättre människa, bättre människa än den som höll på att förtäras av vrede och hat.”
Citatet får stå för den kunskapen som jag tror att författaren vill förmedla – hon vill inte förminska eller bagatellisera andra människors påverkan på våra liv. Hon vill bara att vi ska bli ytterligare lite starkare så att vi, när det blåser snåla vindar, ändå kan stå kvar.
Författaren skriver: ”Vi reagerar olika när vi blir känslomässigt trängda. En del av oss slår händerna för ansiktet och sjunker ner på golvet. Vi vill bara gömma oss. En del av oss försöker fjäska oss ur det där bakhållet. En del av oss går till motangrepp. Det viktiga är att vi vet vilka vi är och hur vi brukar reagera i sådana situationer.”
Hon problematiserar det hela genom att belysa att vi inte alltid reagerar på samma sätt, vi människor är olika och bör bejaka olikheterna inom oss: ”Jag börjar så sakteliga lära mig hantera den motsättningen som hänger samman med att vara både hård och mjuk, modig och rädd, stark och vacklande (…) Jag jobbar på att bejaka helheten i ett helhjärtat sätt att leva.”
Karin Ahlqvist, diakonibloggen
Lämna ett svar