• Diakonibloggen
  • Sommar och läsning – Du möter min blick i vimlet
Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Sommar och läsning – Du möter min blick i vimlet

Många har, liksom vi, en bokhög jämte sängen, i en hylla på jobbet eller kanske en lista i paddan med titlar och böcker som bara väntar på att få bli lästa. Tiden är ofta knapp under terminerna och annat behöver prioriteras. Sommaren brukar dock innebära, i alla fall för en del av oss, mer tid för läsning och mer tid att låta reflektioner få plats.

För fjärde sommaren i rad recenserar vi och några gästbloggare aktuella böcker. Hoppas du kommer bli inspirerad och hitta dina guldkorn under sommaren. /Karin & Lotta

Här kommer recension nummer två.

Med normkritisk blick på ”Du möter min blick i vimlet”, av Karin Härjegård, Verbum 2017

Här möts läsaren av korta berättelser från Bibeln med en mångfald av livserfarenheter. Varje text följs av en kort fråga. Ibland känns det helt logiskt utifrån berättelsen, men ofta är den oväntad. Som i berättelsen Huggormsyngel där den efterföljande frågan lyder ”Johannes vågar vara obekväm och gå sin egen väg. Hur brukar du göra?”.

Det finns passager där min normkritiska blick studsar till. Det handlar om mamman som dukar fram frukosten och pappan som leker. Och att det står ”mamma och pappa” i stället för det mer inkluderande begreppet föräldrar. Jag känner initialt att boken är cisheteronormativ. Dessutom beskrivs barn som ”små pojkar och små flickor”, i stället för bara barn eller barn oavsett könsidentitet.

Så kommer kapitlet Tillsammans, vilket inleds med berättelsen om David och Jonatan. Plötsligt är min heteronormkritiska blick positiv – allt är förlåtet! Att placera den fantastiska kärleksberättelsen som inledning är att ge en av Bibelns varmaste kärleksberättelser den plats den förtjänar. Dessutom får boken ett extra plus för att den fantastiska komma ut-berättelsen om Lasaros finns med.

Många berättelser handlar om män, utgår från män och rör sig kring pojkar. Men det finns undantag. I berättelsen om den egyptiske kungen som beordrar att alla nyfödda israelitiska pojkar ska dödas gör författaren barnmorskorna Shifra och Pua till huvudpersoner. Ett grepp som jag verkligen uppskattar.

Berättelserna är skrivna både i jag-form och i tredje person. Det ger läsaren möjligheter att närma sig berättelserna på olika sätt. Språket är tillgängligt. Det flyter på, är lätt att förstå och berättelserna är korta. Jag tror att boken är perfekt för en person som vill närma sig livsberättelser från Bibeln, oavsett ålder. Just det korta formatet gör texterna användbara. De kan läsas i andakten och enkelt användas som utgångspunkt för ett samtal. Jag tycker att språket ibland blir för banalt, men så är jag inte den tänkta målgruppen. Boken är menad att användas för gemensamt samtal och att läsas av en yngre målgrupp.

Jag tror boken är väldigt bra i grupper för konvertiter och individer som precis gjort det svenska språket till sitt eget. Boken handlar inte enbart om unga personer, vilket ytterligare gör att den fungerar för en vuxen målgrupp.

Med tillgängligt språk, korta berättelser och en bredd av erfarenheter blir den här boken mycket användbar. Precis som författaren skriver i efterordet handlar det om att hitta personer som delar livserfarenheter – det tror jag alla kan göra i novellerna.

Boken är läst av Frida Ohlsson Sandahl
Frida är återkommande gästbloggare på diakoniloggen och är sociolog, författare och föreläsare med lång erfarenhet av utvecklingsarbete. Hon har särskild kunskap om jämställdhet, normer och HBTQ. Hon har även  i många år varit engagerad i idéburen rörelse, både ideellt och som anställd.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *