Jag har mött honom! Nu vet jag att han lever! Mannen i trädgården som jag trodde var trädgårdsmästaren, det var i själva verket han… Och hoppet, som spirade inom mig efter åsynen av den tomma graven och mötet med änglarna, besannades – där framför mina egna ögon. Och jag har blivit återupprättad – igen…
Min tillvaro såg förr så annorlunda ut. Under större delen av mitt vuxna liv har jag blivit utnyttjad och förnedrad, människor har tittat snett på mig. Dömande, nedlåtande, föraktfulla… #metoo
Men sen mötte jag honom som förändrade allt. Han som har sett mig bortom det som andra såg – han som sett mig som den jag verkligen är. Återupprättad!
Jag blev del av ett sammanhang och behandlades med respekt och omtanke, i en gemenskap.
Det var därför jag blev så besviken.
När jag och de andra kvinnorna kom till lärjungarna och berättade om vad vi hade upplevt vid den tomma graven – då blev vi inte trodda. #metoo
Och genast ansattes jag av den gamla välkända rösten inuti: ”Där ser du, du är ingen att räkna med. Det är ingen som bryr sig om vad du säger, vad hade du väntat dig egentligen…?”
I själva verket var det nog så att en för lärjungarna självklar sanning rubbades när vi kvinnor kom med så viktiga nyheter. Deras självsäkra men kanske omedvetna stolthet fick sig en törn. Varför skulle vi vara de som fått förstahandsinformationen och inte de…?
Men jag kunde inte se strukturen, jag kunde inte se utanför mig själv.
Men nu har allt förändrats igen! Jag har mött honom! Det var för mig han visade sig först. Som för att verkligen tala om för mig att jag är värd respekt och förtroende, att jag visst är någon att räkna med. Rakryggad kan jag gå ut och berätta om det jag sett och hört: Min Frälsare lever, jag vet att han lever!
Och jag är återupprättad – igen!
(Fritt tolkat av Charlotte Säll)
Lämna ett svar