Snart är det dags för Kyrkomötet! Anna Moilanen, diakon och föreläsare, har skrivit en viktig text apropå en motion angående diakoner i ledarfunktion.
I 2017 års lönestatistik fanns det 1165 stycken anställda diakoner. 3,4 procent av dessa diakoner hade en arbetsledande funktion i en församling. Är det en rimlig siffra?
Diakoner som vigs idag har en hög akademisk utbildning och nästan alltid en lång yrkeserfarenhet i botten. När de vigs till en tjänst och får sin första anställning blir det ofta en krock mellan de förväntningar som ställs på diakonen och diakonens egen syn på hur ett diakonalt församlingsarbete ska bedrivas. Det är därför inte helt ovanligt att diakoner väljer att sluta sina tjänster efter några år. Vad beror det här på? I studien ”Diakonins strukturer” av forskarna Charlotte Engel och Elisabeth Christiansson handlar krocken många gånger om att det finns en diakonal kunskapsbrist hos förtroendevalda och kyrkoherdar som ska styra, leda och organisera det diakonala arbetet.
Vi trivs på jobbet när vi har en bra arbetsmiljö med goda kollegor och chefer som ser oss. Faktum är att 32 % av alla anställda både inom offentlig och privat sektor tycker att erkännande av deras arbete är det viktigaste från just chefen. Diakoner är inget undantag.
Hur höjer vi kunskapen om diakoni hos de styrande inom kyrkan? Vem har bäst kunskap om diakoni inom kyrkan? Om vi frågar vem som har bäst kunskap om ekonomi, fastighet eller juridik så är svaret givet. De kyrkoherdar som har valt att anställa diakoner på ledande positioner uttrycker med emfas att det är ett vinnande koncept för församlingarna. I undersökningen ”Diakoner i ledningsfunktion” av forskaren Stig Linde och stiftsdiakon Birgitta Lounela tillsammans med Engels och Christianssons studie menar alla intervjuade kyrkoherdar att de diakonala perspektiven i församlingar och pastorat har vidgats när diakoner kommer med i ledningsgruppen. Flera av dem uttrycker också att, precis som på vilken arbetsplats som helst, församlingens ledningsgrupp ska bestå av olika kompetenser för att spegla församlingens behov och önskningar. Där har diakonin en given plats.
År 2000 blev det kyrkorättsligt reglerat i Kyrkoordningen att ämbetet är treledat (biskop, präst och diakon). Nästan 20 år senare har denna reglering inte märkbart avspeglat sig i kyrkan där det är få diakoner som innehar en ledningsroll. Ibland kan det också vara svårt att anställa en diakon som chef även om kyrkoherden vill det eftersom diakonen till exempel inte kan ersätta kyrkoherden som ledamot i församlingsrådet. Kyrkoherden kan endast ersattas av en präst. Detta är något som Hans-Olof Andrén (POSK) och Elisabeth Rydström (C) lagt en motion om att utreda till Kyrkomötet i höst. De menar att deras motion är i linje med vigningsordningen sedan år 2000 och jag säger inte emot.
Svenska kyrkans medlemmar vill att deras medlemsavgifter ska gå till diakoni, det visar alla undersökningar. Om diakonin ska vara ett kvalitativt arbete i vår kyrka behöver kunskapen höjas. Kunskapen höjs när det finns diakoner på ledande positioner inom kyrkan. Så på frågan om ett diakonalt ledarskap behövs är mitt svar ett rungande JA. Vad är ditt?
Anna Moilanen
diakon och föreläsare
Lämna ett svar