För ett år sedan började Fridas föräldrar arbetet med att få personlig assistans till Frida. Det skulle komma ett litet syskon och föräldrarna var helt slutkörda efter att ha turats om att vaka över Frida på nätterna. Hon har bland annat epilepsi, hon kräks ofta och har andningssvårigheter på grund av en CP-skada. Skadan fick Frida i samband med förlossningen och sedan dess har båda föräldrarna försökt att kombinera arbete med att ta hand om sin dotter. Fridas mamma är sjukskriven sedan en tid och nu har dessutom lillebror kommit, en liten bebis som även han behöver omsorg och ibland håller föräldrarna vakna på nätterna.
Försäkringskassan har tagit god tid på sig men till slut kom beslutet: noll timmar. Föräldrarna beskriver det som att åka rakt ner i ett svart hål. Krafterna är helt uttömda och det finns inga släktingar eller andra närstående att be om hjälp. Mamman hamnar i en djup depression och pappan är desperat. Familjens kommun beviljar korttidsvistelse för Frida en helg per månad men dels löser det ingenting och dels vill föräldrarna att hon ska vara hemma. Hon är en glad och underbar unge och pappan säger: ”Vi tänker ju på Frida i första hand som vår dotter, som vilket barn som helst. Men vi får liksom inte bara vara föräldrar, vi måste vara personal också. Vi orkar inte det längre.”
Läs fler personliga berättelser om LSS här.
Nuvarande tema på diakonibloggen.com är LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det handlar om rätten till ett gott och självständigt liv
Har du erfarenheter, kommentarer eller tankar, hör gärna av dig till diakoni.se@gmail.com.
Lämna ett svar