Att protestera mot systemfel och situationer där människor far illa är en del av vårt uppdrag som kyrka. Men när systemfel och utsatthet finns i vår egen organisation, hur hanterar vi det då?
De senaste åren har jag träffat massor av kyrkoarbetare som, precis som jag, blivit sjuka av stress. Vi är så många, att det borde vara tydligt att det inte handlar om att enskilda individer blir sjuka. Ändå har många reagerat med skam och skuldbeläggande av sig själva, snarare än helig vrede över orättvisor, gränslöshetskultur och en kyrklig välvilja som slår slint. Varför?
Svenskar är Europas mest konflikträdda folk, enligt en undersökning från tidningen Chef, och det skulle inte förvåna mig om vi kyrkoarbetare ligger i topp. Vi är skolade i en kultur där vi säger ja, är tillgängliga och tillmötesgående, undviker att såra människor och förlåter. Den här snällhetskulturen ligger långt ifrån den rättmätiga ilska som var Jesu drivkraft när han drev ut månglarna ur templet och kallade fariséer för huggormsyngel.
Om vi ska leva med Jesus som förebild behöver vi säga ifrån. Det gäller inte bara när människor utanför kyrkan behöver det. Vi behöver också värna oss själva och – om det känns egoistiskt – värna varandra. Evangelierna berättar att när trycket varit för stort drog sig Jesus undan för att vara ifred och hitta sig själv igen. Att sätta vettiga gränser, att inte gå med på vad som helst, och att ta sig tid att läka är alltså en mycket kristlig tradition.
Det kan handla om allt från att ha avsatt tid till morgonbön varje dag, att arbeta enligt ett vettigt schema och hantera mejlen på ett klokt sätt, till att ha en kultur där en promenad efter ett jobbigt samtal ses som en garant för hälsa och professionalitet.
Precis som ordet hållbarhet blivit viktigt i debatten om världens framtid, så är det viktigt för kyrkans framtid. Genom att värna oss själva säkrar vi vår förmåga att tjäna våra medmänniskor och Gud. Och det är ju det som är vårt uppdrag.
Matilda Nyman
Läs mer i Matildas bok: Överlevnadsguide för präster
Temat är utmattning och stressrelaterad ohälsa. Har du egna erfarenheter, tankar och synpunkter? Hör gärna av dig till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar