Vi behöver mål, mening och känsla av sammanhang!

Jag har ställt mig frågan många gånger hur det kommer sig att det är så här. Minst varannan kvinna (sällan män, men det händer) som jag möter såväl i arbetet som privat har haft en tid i sitt liv med utmattningssymptom och sjukskrivning. Hur kommer det sig att det finns dem som arbetar ”skiten ur sig” och aldrig når den där berömda väggen och hur kommer det sig att en del faller redan i farstun?

Mina tankar kring detta har ingen som helst vetenskaplig grund utan är utifrån det jag har sett, hört och själv upplevt. En sak som gruppen av människor som inte når väggen har gemensamt är att mål och mening är så tydligt i det de gör och att de ser resultat. De får ett uppdrag som de vet att de kan och är specialister på, de utför uppdraget, ser resultat och hämtar in lön. Det kan också vara så att de ser hur deras arbete blev den nödvändiga länken i kedjan för att arbetet skulle kunna gå vidare och tas i mål. De jag känner som har det så kan arbeta under en period dygnet runt, känna av en del stress – men blir inte utmattade.

En av de viktigaste männen i mitt liv är egen företagare. Han utför bland annat grävjobb. En kund tar kontakt och beställer grävning av en husgrund. Uppdraget genomförs. Den stolta företagaren passerar sen husbygget flera gånger i veckan, blickar ut genom bilfönstret och tänker att det är tack vare grävningen och husgrunden som husbygget nu är möjligt. Bra gjort! Den mannen somnar ifrån både tv och socialt umgänge varje kväll – inte på grund av utmattningsdepression utan för att han är trött och nöjd efter en dags hårt arbete.

Vad är det som gör att så många i min yrkeskår slutar tidigt i sin karriär på grund av utmattning? Jag tänker att det är för att det är utmattande att elda för kråkorna. Det är så ofta som vi hamnar i situationen att ingen (syftar på ledning och övriga kollegor) ser, vet eller har kunskap om vad vårt uppdrag är. Vi kan arbeta hur mycket som helst och ingen ser det, eller hur lite som helst och ingen saknar det. Därtill är det ju så med alla människovårdande yrken att vi sällan själva får se resultatet av det vi har gjort. Vi behöver hitta ett sätt att passera det vi har gjort, stanna till, veva ner rutan och säga högt för oss själva att det där gjorde vi riktigt bra och hade inte vi gjort det så hade inte bygget kunnat fortsätta. Vi behöver mål, mening och känsla av sammanhang!

Sara Carlsson, diakon

Temat är utmattning och stressrelaterad ohälsa. Har du egna erfarenheter, tankar och synpunkter? Hör gärna av dig till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta