Till innehåll på sidan
diakonibloggen

En gråtande Gud och den förvirrade människan

Vi hoppas och längtar och tror att sommaren får innebära några stunder i hängmattan, vid stranden eller i ett soffhörn uppkrupen med en bok. Vi brukar varje sommar recensera och tipsa om aktuella böcker som berör det diakonala området – så även i år.

En gråtande Gud och den förvirrade människan, Red Normunds Kamergrauzis, Verbum

I Storkyrkan i Stockholm finns ett ambitiöst arbete med att organisera föredrag om och omkring trosfrågor. Katedralakademin är namnet för arbetet som bland annat har syftet att transformera akademisk teologi till pastoralteologi. Sedan 2014 har teologer från våra olika akademiska lärosäten kommit till Stockholm och till Storkyrkan. Flera av dessa teologer medverkar i boken. Boken har undertiteln ”om människosyn, livsåskådning och kristen tro” och materialet är uppdelat i tre delar med rubrikerna ”Om människosyn”, ”Om kristen tro” och ”Om utmaningar från reformationen”.  Bland de 17 olika författarna samsas namn som Anders Jeffner, Christina Grenholm, Eskil Franck, Carl Reinhold Bråkenhielm, Bengt Kristensson Uggla, Bo Larsson med flera.

De flesta av författarna har både välformulerade och intressanta inlagor. Spännvidden i ämnen kan både vara en fördel och något som gör att en bok spretar. Själv hittade jag flera texter som var intressanta som till exempel Eskil Francks text om vad de första kristna tänkte om uppståndelsen. Spännvidden gör samtidigt att boken svävar lite på sitt syfte. I bokens förord samtalar Agneta Lagercrantz med bokens redaktör domkyrkoteologen Normunds Kamergrauzius och domprosten Hans Ulvebrand. Agneta Lagercrantz fångar ganska mycket av min känsla redan i förordets första meningar:

”Något som är större än jag själv. Något som är bortom mitt förstånd. Att låta mig stå inför det obegripliga. Gud, skulle de också ha kunnat säga i ett förord till just den här boken. Men Hans Ulvebrand och Normunds Kamergrauzius väljer att uttrycka sig mer poetiskt…”

Föredragshållarna/författarna är välformulerade och verkar kunna sina ämnen men just syftet att presentera pastoralteologi tycker jag personligen går lite förlorat när man inte gör som Agneta Lagercrantz påpekar: att kalla Gud för Gud. Visst är flera föredrag verkligen orienterade mot tro och pastoralteologi men spännvidden gör att det är lite svårt att se bokens röda tråd. Vissa av texterna kräver verkligen läsarens fullständiga uppmärksamhet och är inte enkla att förstå ens för den som läst en teologiutbildning. Den är helt enkelt något att bita i vilket kan vara roligt och en utmaning för den som varit ifrån akademien ett tag. Det finns som sagt pärlor i texterna men för egen del har jag svårt att följa den röda tråden i boken. Jag tror säkert att föredragen varit inspirerande när de hölls, och att de när man satt med i diskussionen efteråt kunde ge många goda tankar, men det är inte säkert att ett lysande föredrag gör sig lika bra i bokform. Som en dokumentation för dem som är involverade i Katedralakademin är boken säkert jätteviktig men för oss som är pastoralteologer i aktiv tjänst kanske det hade varit bättre att föredragen publicerades på Katedralakademins hemsida med en sökfunktion. Då hade det varit enklare att hitta en del guldkorn som är relevanta för det som man som enskild teolog eller reflekterande kristen står i och funderar över.

Martin Ahlqvist, präst i Jönköping

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *