Brukar säga att jag har min ideologiska och organisatoriska uppväxt i Fältbiologerna. Då – på 70-talet – var det en ganska stor ungdomsorganisation med många tusen medlemmar och flera hundra klubbar runt om i landet.
Miljö var mitt stora intresse. Skogsfrågor, kärnkraft, giftbesprutningar. En gång slog vi till mot SJ:s tåg som besprutade banvallarna mot ogräs. Det blev ett Herrans liv. Andranyhet i tv:s Rapport. Förstasidor i en rad tidningar runt om i landet. Vi var hyfsat medietränade – trots ung ålder.
Miljöintresset har bestått.
Träffade jag några troende i miljökampen?
Jo, ett par stycken. De manade inte till efterföljd. En Fältbiologkamrat deklarerade plötsligt att nu var han frälst (han hade börjat plugga på Södra Vätterbygdens folkhögskola vill jag minnas). Jesus var det viktigaste. Miljön klarade sig nog ändå. Vi stod häpna. Och såg aldrig till honom igen. En del New Age-personer fanns där också. Tankeröriga. Fattade nada av deras svamliga prat om energier och nya tidsåldrar. Religion syntes mig ingen väg framåt, tvärtom en mörk återvändsgränd.
Idag är många kyrkor djupt engagerade i klimat- och miljöfrågor. Påven. Den ortodoxe patriarken av Konstantinopel. Svenska kyrkans ärkebiskop. Equmeniakyrkan.
”Värna skapelsen” lyder slagordet. Men långt ifrån alla kristna är med på båten. Det finns högerevangelikala grupper som snarare ser hela klimatdebatten som en lömsk ateistisk vänsterkonspiration som flyttar fokus från trons kärna.
Själv gläds jag åt det kyrkliga engagemanget. Man kan peka på ett moraliskt perspektiv. Som biskop Fredrik i en text inför Tacksägelsedagen: Vi påminns ”om ansvaret för allt som getts oss, det som ur ett kristet perspektiv kallas förvaltarskap. Vi lånar jorden av kommande generationer.”
Men det finns en gräns för vad kyrkor kan och bör göra. Nämligen inte uttala sig om vad exakt som skall göras. Priset för utsläppsrätter, var vindkraft skall byggas, hur skogsråvara skall användas är frågor som ligger bortom religiös kompetens. Det är frågor som bör överlåtas åt vetenskap, politik och miljökunniga folkrörelser.
För med enskilda bibelord kan i princip vad som helst stödjas – eller fördömas. Och det kan leda helt galet.
Erik Lindfelt
Temat är klimat och miljö och vi ger utrymme för olika tankar om att ta hand om skapelsen och ta vara på våra resurser. Vill du dela funderingar och reflektioner? Hör av dig till diakoni.se@gmail.com. Vi väntar på dina tankar! /Karin & Lotta
Lämna ett svar