Vi påminns i dessa tider om ansvaret för allt som getts oss, det som ur ett kristet perspektiv kallas förvaltarskap. Vi lånar jorden av kommande generationen. Det gäller att vårda den.
I vårt land förstår de flesta klimatfrågans allvar. Torka, översvämningar och extremväder talar sitt tydliga språk. Livsvillkoren för de människor som inte varit med om att skapa den situation världen befinner sig i riskerar att förändras radikalt. Forskarsamhället pekar på behovet av omställning. Unga människor, med Greta Thunberg i spetsen, betonar att den måste ske nu.
Ibland säger vuxna att unga saknar erfarenhet och kunskap för att bedöma klimatfrågans allvar. När jag hör det tänker jag på Jesu lärjungar. De hade ingen utbildning. De kunde inte så mycket. De hade inte så mycket erfarenhet. De var inte så gamla. Men de drevs av ett engagemang, av övertygelse och glöd, de hade viljan att förändra. Precis som många unga idag. Tänk så långt sådant kan bära.
Svenska kyrkan är med i det omställningsarbete som krävs. Redan 2014 kom ett biskopsbrev om klimatet. För några veckor sedan gavs det ut igen, i en uppdaterad, förnyad version. I brevet, som finns att läsa på Svenska kyrkans hemsida, bryts kyrkans erfarenheter mot de senaste rönen om klimatkrisen.
Målet är att Svenska kyrkan ska vara klimatneutral år 2030. Då ska inga nettobidrag till den globala uppvärmningen lämnas. Utmaningen att nå detta mål delar vi med många organisationer och företag. Det är bra. För de unga har rätt; klimatet kan inte vänta. Omställningen måste ske nu.
Ibland ackompanjeras viljan till klimatomställning av starka ord som klimatångest och flygskam. Men dåligt samvete leder sällan till något konstruktivt. Det gäller att inspirera till den nödvändiga omställningen utan att trycka ner, utan att skam- och skuldbelägga. En bättre väg framåt är att vi hjälper varandra att få kontakt med vår förundran, med tacksamheten över allt – jorden, livet, kärleken, skapelsen.
Vi får leva som mottagare. Bottna i nåden, för att sedan skapa i världen. När tacksamheten finns underst kan vi få inspiration till engagemang, till ansvarig omställning, till den envisa vardagskamp för klimatets bästa som redan har börjat. Förundran och förvaltarskap hör ihop. De unga hjälper oss behålla glöden. Tänk så långt sådant kan bära.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift
Texten är ett utdrag ur en tidigare publicerad artikel.
Temat är klimat och miljö och vi ger utrymme för olika tankar om att ta hand om skapelsen och ta vara på våra resurser. Vill du dela funderingar och reflektioner? Hör av dig till diakoni.se@gmail.com. Vi väntar på dina tankar! /Karin & Lotta
Lämna ett svar