• Diakonibloggen
  • Höst och bokläsning – Drömmen om innersta sjön
Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Höst och bokläsning – Drömmen om innersta sjön

Varje sommar de senaste åren har vi haft förmånen att tillsammans med eminenta gästbloggare få recensera nyutkomna böcker. Även denna sommar som nu blivit höst, delar vi med oss av några boktips:

Drömmen om innersta sjön, av Martin Lönnenbo, Verbum 2020
När jag gick på musiklinjen på en folkhögskola hade vi ett ämne som hette rörelse och avslappning. En del mot slutet av varje lektion var att vi skulle delta i en meditationsövning. Det var mycket avslappnande. Mot slutet av terminen hände något som gjorde mig först förvirrad, och sedan skamsen. Plötsligt talade läraren om att vi skulle återvända till det inre rum vi besökt terminen igenom. Efter att lite försiktigt ha hört efter med mina studiekamrater, förstod jag att jag terminen igenom hade blivit lite för avslappnad. (Det var tur att jag inte snarkade). Även om det inte var lärarens tanke med övningen att jag skulle bli så väldigt avslappnad, så behövde jag nog sömnen – även om det nu fick konsekvensen att det där inre rummet står omöblerat intill denna dag.

En liknande upplevelse har det varit att läsa Drömmen om innersta sjön. Författaren och jag vill inte alls samma sak med mitt läsande. Redan på bladet före innehållsförteckningen blir jag förbjuden att snabbläsa – men jag lyckas inte läsa den på något annat sätt. Det finns säkert läsare som kan njuta av och älskar att långsamt gå på djupet i Lönnebos samtidigt täta och skira meditationer. Jag kan inte. Jag liksom domnar ifrån texten, jag kan inte bottna utan liksom studsar på ytan som vore den glas och inte vatten. Men när jag gör det förbjudna händer det något. Plötsligt får jag sådan fart att jag kan ta mig ned under ytan, genom hinnan. Och där finns verkligen en värld. Det är en värld som utmanar att tänka holistiskt och kroppsligt teologiskt, inte sådär på samma gång fluffigt och fordrande som lätt kan avfärdas som idealism eller vänsterpopulism. Nej, Lönnebo bjuder oss inte klokhet på burk, utan en organisk vishet mättad av ett långt livs erfarenheter, reflektioner och böner. Om du är en sådan som kan läsa meditationsböcker utan att somna eller domna bort, gör det gärna. Om du inte kan, våga läsa den ändå. Under ytan är det mycket mer än ännu en meditationsbok.

Erik Keijser, stiftsadjunkt

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *