Ibland skrollar vi bland bilderna i telefonen bara för att leta efter bilder hur det var förut, när vi kramades när vi möttes och när vi var oroliga för helt andra saker. Vi ser bilder från i somras när det ändå såg lite ljusare ut men vi ser också bilder från i höstas – artiklar om den ökande pandemin och om restriktioner som vi snabbt fotat av för att kunna läsa senare.
Det är oro, det är frustration och det är ensamhet.
Vi vrider och vänder och kreativiteten flödar – bara den senaste veckan har vi sett minst tio digitala kyrkliga julkalendrar flöda förbi på Facebook. Vi ser böner, andakter och konserter och vi möter vänner och bekanta digitalt och får en stunds samvaro.
Det är det som ger lite hopp – vår fantastiska kreativitet som trots restriktioner, oro och osäkerhet driver oss att söka nya vägar för att kunna mötas – visst är vi trötta på skärmen men det är en väg att se till att ensamheten blir något mindre, att gemenskapen och längtan efter varandra får segra över rädsla och oro.
På Svenska kyrkans bönewebb finns möjligheten att både skriva egen bön och be med andra och tända ett ljus.
Så vi fortsätter att uppmuntra varandra att tända ljus och be. Låt oss tända tusen och tusen digitala ljus i år och fira Jesu födelse så gott vi kan, i telefon, över skärm, vid tv:n och framförallt med oss alla i bön för en tid när vi på nytt kan mötas igen.
Karin och Lotta på diakonibloggen
Lämna ett svar