Det är kyligt just nu

”En morgon när vi vaknar är hela världen vit” har vår 5-åring hoppfullt sjungit hela gröna december. Och, ske dig som du tror, en morgon i januari är världen verkligen vit, jättevit, först av rimfrost och sen efter en natt till av massor av snö. Det är så vackert och fridfullt – men kyligt. Ja det är kyligt just nu och inte bara ute. Det är som att det är något i luften, något som vi inte ser. Något som stelnar våra leder och fryser sönder tidigare varma gemenskaper. 

Det är inte viruset jag tänker på, nej på rädslan för det. Hos oss har Disneyfilmen Frost gått varm de senaste årens fredagsmys. Prinsessan Elsa av Arendal besitter speciella krafter, men efter att de krafterna råkat skada hennes älskade lillasyster Anna så är hon rädd. Och när kraften får utlopp i rädsla så sprider det sig som is och frost. Elsa som tror att hon kan isolera sig i sin rädsla drar sig undan – men det som rädslan och det frusna har dragit med sig hotar redan rikets säkerhet. Och den lillasyster som hon genom att hålla sig ifrån ville skydda råkar hon i sin rädsla skada så hon hotas till livet.

Nej det är inte lätt att veta vilka effekter ett beteende ska ge. Vi vill så gärna kontrollera livet och det känns så skönt att tänka att vi kan välja rätt och fel. Men så mycket att ta in, så många möjliga utfall och så många parametrar att ta hänsyn till… Som en snöboll i rullning… Därför känns det så olyckligt när så många vill skriva andra på näsan. Som att det fanns några enkla vägar just nu. Istället för respekt för varandras olika val hör jag människor beskylla varandra för oförsiktighet eller raljera över andras försiktighetsåtgärder. ”Ser ni, vi gör rätt ni gör fel.” Jag hör kristna beskylla andra kristna, jag hör kyrkor beskylla andra kyrkor. Och visst är det svårt! Vi står ju inför ett reellt problem.

Och vi vill så väl! Vi vill hålla vårt hjärta varmt men de nödvändiga åtgärderna sätter vår kommunikation ur spel. Vi har lärt oss hur viktigt vårt kroppsspråk är och när vi backar från varandra skickas omedvetna signaler till vår hjärna att det här är något jag ska undvika, något att akta sig för. Inte konstigt att vi blir rädda! Vi är ju skapade att känna rädsla som ett redskap för överlevnad. Och de gemenskaper som skulle balansera den här rädslan och hjälpa oss att hantera den har för många av oss tagits ifrån oss. Det finns många välsignelser i det digitala, men det finns aspekter som inte kan ersättas, mellanmänskliga möten blir inte desamma över skärm. 

Alla som lärt sig hantera rädsla i form av ångest har den hårda vägen fått lära sig att känslan i sig inte är farlig. Att det är en känsla som inte är farlig – om än jobbig – att vara kvar i, att härda ut i. Och bara genom att möta rädslan och ångesten kan den minska. Hos prinsessan Elsa lägger sig stormen när rädslan vänds i sorg. Hon tror att hennes syster dött av skadan hon tillfogat henne. Självklart blir det sen ett lyckligt slut, fattas bara annat i en Disneyfilm. Livet är ju inte alltid lyckliga slut, men det som innebär räddningen i filmen kan bli ett budskap till oss just nu: Att bara kärlek kan tina ett fruset hjärta. Genom att prinsessan Elsa aktivt väljer kärleken istället för rädslan så ställs allt till rätta i Arendal, allt det frusna tinar och det blir vår igen. Känns det igen? Från första Johannesbrevet kapitel 4 vers 18 kanske: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan”.

Så jag har en bön just nu. Att vi varje dag skulle välja att se varandra genom kärlekens ögon istället för rädslans. Låt oss älska varandra så som Jesus har bett oss att göra. Välja bort att bedöma andra och prata illa om varandra, bemöta egnas och andras rädslor istället för att ge dem fritt spelrum. Sörja tillsammans för allt som inte är som vi vill. Fortsätta göra det vi gör som är gott och fortsätta förenas i bön. 

Ta hand om er och varandra.

Marta Elmqvist, diakonimedarbetare

Vi skriver om det som pågår i spåren av den pandemi som ännu präglar tillvaron. Vill du dela med dig av tankar och erfarenheter? Hör av dig till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta