Askonsdagen

En tid för reflektion och aktion. 

Idag börjar fastan med Askonsdagen, vi påminns om både korset och döden. Helt ärligt känns det ju som att vi har avstått från väldigt mycket, väldigt länge. Livet och dödens konturer har blivit starkare, korset har ofta känts tyngre att bära. Vi har varit i det senaste årets fasta tillsammans på ett sätt som många av oss inte varit innan. Och nu förtydligas konturerna ytterligare. 

Nu påbörjas en fyrtio dagar lång vandring till händelsernas centrum. Ett fokus på det som är påskens budskap, att även efter död kommer liv. Vår uppgift i den kommande fastan kan därmed bli – hur kan vi komma med liv redan nu? 

Vi är i denna värld tillsammans, vi är under samma himmel. Ett sätt är att dela med oss av det vi kan, att sprida hopp om liv. Du kan delta i Act Svenska kyrkans fasteinsamling. Du kan ge av din tid, att ringa någon, gå en promenad, orka bygga med lego lite längre. Du kan dela med dig av blommor och bröd.  

Askonsdagens kors är inte ett sorgens kors, utan livets kors. Vi lever här och nu. Och efter det senaste året kanske du inte orkar fasta mer. Jag citerar prästen Maria Bergius: ”Den rätta fastan är hjärtats fasta, och alla våra riter och ritualer är till för att hjälpa den på traven. Men om det känns som det stjälper istället, lämna dem. Det är okej. Gud älskar dig även om du äter semla efter askonsdagen, jag lovar.”

Med hopp om tid för liv och reflektion!

Frida Ohlsson Sandahl