Några äldre församlingsbor i Västra Skrävlinge har berättat för mig att det är framförallt ”invandrarungdomar” som reser sig för att ge plats för dem när de åker med 5:ans buss från Rosengård in till stan. Jag har inte själv upplevt det här, kanske inte tillräckligt gammal än, men jag kom att tänka på det när jag nu läst Jakob Wiréns bok. Är det så att den andre har lättare att ge plats för mig än jag för henne?
Sommaren är här och diakonibloggen presenterar ett antal boktips av skiftande slag. Håll till godo!
Att ge plats för den andre? av Jakob Wirén, Verbum, 2021
Jag har läst ”Att ge plats för den andre” i dialog med Roland Vishkurti som är imam i moskén Islamic Center. Vi ser båda boken som ett mycket viktigt bidrag till att öka förståelsen och gemenskapen mellan olika trosutövare i Sverige. Enligt Jakob Wirén är boken skriven i första hand för en kristen läsekrets, men han hoppas att den även ska komma till användning och glädje för andra. Min vän Roland menar att det är en väldigt fin bok. Vi upplever att Jakob Wirén skriver med ett mycket öppet förhållningssätt. Han visar på och prövar olika vägar innan han landar i en viss hållning utan att för den skull förkasta en annan. Roland säger: Jakob är något själv av en profet i Svenska kyrkan.
Jag finner Jakob Wiréns pedagogiska tillvägagångssätt mycket fruktbart. Han börjar med att ge läsaren en översikt om religionsmöte och religionsteologi. Därefter griper han sig an tre uppgifter. För det första att studera ett par interreligiösa råd i Sverige, dess uppkomst, utveckling och betydelse. Sen ger han sig kast med visa på att det fortfarande finns mycket av ersättningsteologi kvar i psalmer och förkunnelse. Därför menar han måste det religionsteologiska arbetet i relation till judendomen vara en ständig reflektion. Om frågan om ersättningsteologi är en fråga som kan väcka många känslor är det antagligen det tredje studieområdet ”Muhammed som profet” som väcker än mer frågor och känslor. Det är också detta kapitel som framförallt fått både nationell och internationell uppmärksamhet.
Bland internationella medier som uppmärksammat boken möter vi två grupper. Antingen media i muslimska länder som ofta övertolkar Jakob Wiréns ord eller är det media som brukar betecknas ”högerextrema”, till exempel Breitbart, som på samma sätt övertolkar utifrån sitt synsätt. Svenska recensioner har varit mer balanserade, även om det här också finns de som verkar ha bestämt sig för en hållning redan före man öppnar boken.
Jag vill rekommendera att man öppnar boken och läser den med samma öppna synsätt som Jakob Wirén har skrivit den på. Då kommer du få nya kunskaper och insikter, men jag hoppas också att du upptäcker sådant som du både saknar och inte håller med om. Själv hade jag gärna sett att Jakob Wirén hade satt den i ett än större sammanhang och tagit med fler prov på kyrkans mer än tusenåriga historia av religionsmöten. Till exempel de som kristna och muslimer var engagerade i under de svåra åren av terrorkrig i Algeriet på 1990-talet. Filmen ”Gudar och människor” lät en hel biovärld ana något av religionsmötets kraft, men här finns så mycket mer att lära och erfara. Samtidigt tänker jag att det är just det som är en av de verkliga styrkorna med boken att han begränsar sig till tre tydliga teman och förklarar dem på ett pedagogiskt och dialogiskt sätt.
Om det är som jag antyder i inledningen att den andre har lättare att bereda utrymme än jag själv, ja då hoppas jag att boken gett mig redskap att på ett sätt bli lite mer lik den andre.
Per Kristiansson, stiftsadjunkt för teologi och mission, Lunds stift
Lämna ett svar