Tillsammans är vi starkare som kyrka!

Att vara aktiv i en barn- och ungdomsrörelse är bland det roligaste som finns! Det är utvecklande, kreativt och stimulerande. Men det är också en kamp. En kamp som inte alltid är min. Ett vi och dom skapas så lätt när det kommer till ungdomar. Ungdomar är allas angelägenhet men samtidigt ingens.  

Jag jobbar sedan fem år tillbaka som stiftskonsulent för Svenska Kyrkans Unga och tycker att det är världens bästa jobb! Jag har som arbetsuppgift att föra in barn och ungas röst i sammanhang där de kanske inte alltid når in annars. Där stöter jag allt för ofta på ett motstånd som jag inte tror att någon vill kännas vid om de fick frågan.  

Hur ser vi på barn och unga i Svenska kyrkan? Det blir ganska snabbt vi (vuxna) och dom (barnen och ungdomarna). Vilka barn och ungdomar är vi beredda att räcka ut handen till? Är det de döpta som är ”våra”? Eller är det de som är konfirmerade? Är det de som är aktiva i ungdomsgruppen eller är unga ledare? Mitt svar skulle vara att det är alla och några till.  Hur skapar vi sammanhang i församlingarna där vi kan mötas över åldrarna? Det är supersvårt och utmanade, men det är fullt möjligt!  

Vi behöver bli bättre på att inkludera ungdomar i våra församlingar. Oavsett hur bra vi redan är. Ett sätt kan vara att korta ned mandatperioderna i församlingsråden, så ett engagemang inte känns lika långt. Att göra gudstjänstvärdskap mer spontant en annan. Vi behöver kratta manegen, så barn och unga vill och kan ta plats. Vi behöver också vara beredda att ta ett steg tillbaka och dela med oss av platsen, för tillsammans är vi starkare som kyrka! 

En barn- och ungdomsrörelse ska vara lite jobbig. Den ska vara nageln i ögat på moderorganisationen och det är upp till oss vuxna att lämna plats så de kan vara det. Att släppa kontroll eller makt kan vara väldigt jobbigt, men det behövs. För vi behövs allihop.  

Johannes Fransson, stiftskonsulent, Svenska kyrkans unga, Karlstads stift

Temat är hur vi ser på varandra som ”vi och dom”, om dig, mig och samhället, om kyrkans roll. Har du tankar, erfarenheter och synpunkter? Maila diakoni.se@gmail.com och berätta. /Karin & Lotta