Boken varvar informativa texter om teologi, äktenskap och bibeltolkning med djupt personliga texter från personer som identifierar sig inom HBTQ, som berättar om sin ofta oerhört smärtsamma väg att hitta tillbaka eller hitta ny församlingsgemenskap efter det att de valt att komma ut.
Sommaren är här och traditionsenligt delar vi recensioner av böcker, där du kan få tips för dagar av vila, avkoppling, för återhämtning och uppbyggelse. Idag presenterar Karin en bok om hur församlingar kan söka vägar till inkludering av HBTQ-personer.
Boken har ett tydligt syfte; att uppmuntra församlingar inom det som vi förr kallade frikyrkogrenen på det kristna släktträdet att föra samtal om HBTQ och inkludering. Boken är en antologi skriven av 17 olika skribenter, många med rötter inom just frikyrkorörelsen. Just författarnas bakgrund sätter sin prägel på texten då det titt som tätt spängs in bibelord eller liknelser och hänvisningarna är rika, likaså tolkningarna. Det gör att boken känns genuin och äkta just till den målgruppen som den är skriven för.
Boken varvar informativa texter om teologi, äktenskap och bibeltolkning med djupt personliga texter från personer som identifierar sig inom HBTQ, som berättar om sin ofta oerhört smärtsamma väg att hitta tillbaka eller hitta ny församlingsgemenskap efter det att de valt att komma ut. Det skrivs om tystnadskultur, rädsla och utanförskap, men det finns även texter från ledare inom olika kyrkogrenar som öppet och uppriktigt ber om förlåtelse och vill visa på att ökad kunskap bidrar till ökad inkludering.
Några av texterna är mer inriktade på samtalsprocessen och fyllda med tips och råd om hur samtalen kan föras i församlingarna och vilka förväntningar du kan ha på sådana samtal. Jag kan uppleva lite av för mycket pekpinnar i dessa texter men kanske passar det just för den kontext som boken är skriven till. Dock skickar André Jakobsson med reflektioner som jag som läsare kan uppfatta som genuina och sprungna ur egen erfarenhet. Han menar att vi lätt hamnar i två fallgropar. Den ena är att den som är för vigsel av samkönade relationer inte är bibeltrogen och det andra diket är att den som är mot vigsel av samkönade är homofob eller transfob. Författaren menar att ett ärligt sökande samtal behöver undvika dessa polariseringar och att samtalsgruppen från början måste sätta ramar där det finns en uppriktig längtan efter att bemöta varandra utan att döma. Då ”öppnas möjligheter för mer konstruktiva och respektfulla samtal” menar han.
Emma Audas avsnitt om äktenskapet och församlingens uppdrag är ett av guldavsnitten i boken där hon fördjupar och teologiserar begrepp kring äktenskap. Hon skriver bland annat:
Att viga till äktenskap kan aldrig förminskas till ett godkännande av sexuella handlingar, vilket ofta blivit det huvudsakliga argumentet då man låtet bibeltexter som man säger beskriver homosexuella handlingar fungera som normerande för kyrkans vigselpraxis. Fokuset bör inte ligga på att godkänna hur människan ska ha rätt att njuta, utan välsigna vad kyrkan ser som ett möjligt sätt för människan att ge upp sig själv för en annan för att lära sig något om Gud!
Boken avslutas med en refektionstext av Joel Halldorf som på ett förtjänstfullt sätt knyter ihop alla delar av boken men även utmanar läsaren att på ett konkret sätt reflektera över mångfald, sexualitet och teologi. Han avslutar med en uppmaning:
Att välkomna hbtq-personer som lemmar i Kristi kyrka kan innebära ett helande för många som stängts ute. Men det är också ett helande för och i kyrkan. För kyrkan är som vackrast när hon förenar tillvarons hela brokighet till en gemenskap – till en enda kropp, den gemenskap som är Kristi kropp.
Karin Ahlqvist, diakonibloggen
Lämna ett svar