Släck inte ljus – tänd hoppet!

En symbol används som ett tecken för att förklara en större betydelse än den som betraktaren först ser. Bokstavligen betyder ordet symbol kasta samman och har sin grund i grekiskan. Till exempel tänder vi denna helg det första ljuset i advent och vi tänker på Jesu ankomst som närmar sig och det hopp vi så väl behöver när det är som mörkast både under året och kanske i vårt samhälle. Vi kastar samman flera betydelser och lägger ihop dem för att få ett tecken, ”en symbol”, som gör den större verkligheten lättare att förstå.

Den första söndagen i advent är full av symbolik, det finns inte bara i ljuset som tänds. Idag rider Jesus in i Jerusalem som en kung, men inte som en stridsherre utan ödmjuk och ridande på en åsna. Han är brudgummen som kommer till sin brud för att hämta henne till sig. Texterna är fulla av symboler men kan vi se dem? Frågan är om vi ens förstår vad en symbol är? 

Tidigare i höstas bestämde politikerna i flera kommuner att man inte skulle tända julbelysningen i år för att spara pengar. När de sedan blev överbevisade om att kostnadsbesparingen var försumlig, eftersom en ledlampa kostar mindre än en krona att hålla tänd dag och natt i fem veckor, svarades det på flera håll att det var symboliskt att hålla släckt. Problemet är att en symbol måste ha en verklighet som grund. Att hålla julbelysningen släckt blir i så fall en symbol för att man inte tror på hoppet om fred och rättvisa in i vår tid vilket blir ett mycket märkligt budskap när vi står inför den mörkaste december som Europa upplevt på mer än 70 år med kriget nära inpå oss. Men det är inte bara svenska politiker som har problem med symboler. Just nu spelas fotbolls-VM i Qatar. Många har höjt på ögonbrynen över hur det kan komma sig att Fifa valt att ge världens största sportevenemang till ett land som anklagas för korruption och mutor och som är ett av de länder där flest brott mot mänskliga rättigheter begås. 

Det har gjorts försök att skicka med en symbolik att man inte ställer upp på samma sida som värdlandet, bland annat genom att lagkaptenerna i de olika landslagen skulle bära regnbågsfärgade kaptensbindlar för att visa på alla människors lika värde och rätt att vara den man vill. Men så kom det besked från Fifa att det inte var tillåtet att bära sådana bindlar längre. När beslutet ifrågasattes av de olika landslagen hotades det med att det skulle innebära gula kort till dem som bröt mot förbudet. Symbolen blev som starkast i Englands möte mot Iran, vilket påpekats i olika medier. Där stod Irans landslag som av många ansetts som regimens marionetter som åker till VM med ett hemland i kaos. Kvinnor förtrycks och mördas för att de inte bär godkända kläder. Protester slås ner och ungdomar skjuts och misshandlas till döds. Ändå är det Irans landslag som skapar den starkaste symboliken när de gör en tyst protest genom att vägra sjunga med i sin egen nationalsång. De vägrade med risken för prygling och fängelsestraff när de kommer hem, medan Englands landslag var rädda för gula kort. Vad är viktigast i livet: fotboll och möjlighet att vinna eller är det mänskliga rättigheter och frihet?  

I kyrkan samlas vi idag kring det tända ljuset och vår längtan efter hoppets ankomst i en mörk tid. Förstår vi det viktiga i symboliken? Kan vi kasta ihop symboliken i oss själva? Kan vi bära ut ljuset och hoppet i de sammanhang där vi finns med? Låt oss hoppas det! Så släck inte ljus utan tänd dem. Låt oss tillsammans se de starka symbolerna och lyfta dem.  

Martin Ahlqvist, präst i Jönköpings församling