Du tänder ett ljus i vårt inre

Dessa inledande ord är för många en välkänd och i adventstid ofta sjungen psalm av Margareta Melin. Denna advent känns den mer aktuell än på länge. Mörkret tätnar. Kölden biter.

För några år sedan ändrade Margareta Melin texten i psalmen. Första versen är som tidigare, men vers två är en sammansmältning av de tidigare versarna två och tre. Syftet är att göra dessa båda verser tillgängliga för alla oavsett trostillhörighet. Vers två uttrycker på så vis en gemensam allmänmänsklig strävan efter fred. Den tredje versen är en bön riktad till Kristus, en hoppfull bön som vi får stämma in i. Ljuset som trotsar mörkret, friden mitt i oron, en kärlek som övervinner allt. Kyrie Eleison!

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap
men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber
om hjälp att ta hand om varandra
och leva tillsammans i fred.

Advent är väntan på Kristus:
DU kommer i rum och tid.
Du tänder ett ljus i vårt inre
och ger oss din kärlek, din frid.