Vi jobbar aktivt med alla medlemmar i vår församling för att vi ska bli till en familj och det är det diakoni betyder för mig.
Idag är det den 23:e december och jag sitter själv och skriver denna text. I slutet av augusti flyttade jag ner till Berlin, mer specifikt flyttade jag till Svenska kyrkan i Berlin där jag både bor och arbetar som ungdomsvolontär. Som volontär här får man jobba med mycket, jag sitter på kontoret, fixar med livestreaming av mässor, jobbar i köket. Ett arbete följer en oavsett vad man gör i kyrkan, oavsett om man då står i caféet och säljer kakor eller spelar låtar med barnkören och det är det diakonala arbetet.
Det diakonala arbetet visas tydligt upp inom utlandskyrkan. I en kyrka som inte har möjlighet att anställa en diakon har man funnit andra vägar att jobba med det diakonala och alla i personalen tänker på det diakonala arbete som görs och vi diskuterar hur vi ska jobba för att det ska bli ännu bättre. I juletider är det extra speciellt, Vi öppnar kyrkan för alla som vill fira med oss. Under hela dagen har vi olika böner, julbord, Kalle Anka och mycket annat. Dagen avslutas med en midnattsmässa. Under julen är vi en plats för alla, alla som vill fira jul med oss är välkomna och vi välkomnar särskilt dem som inte har någon annan att fira med.
Ett citat jag bär med mig från en av våra äldre församlingsmedlemmar är: ”Men det här är ju min familj”. Hon har inga nära familjemedlemmar kvar utan församlingen har blivit hennes familj. Vi jobbar aktivt med alla medlemmar i vår församling för att vi ska bli till en familj och det är det diakoni betyder för mig.
Med vänlig hälsning Elias
Lämna ett svar