Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Rapport från vår följeslagare del 5

De heliga platserna är lika många här i staden som tidigare, men de som vill besöka dem har blivit oändligt många fler över tid”. Det blir trångt.


I några inlägg har vi här på diakonibloggen fått följa diakon Maria Lundberg som under tre månader varit följeslagare i Palestina och Israel. Detta är den sista rapporten innan hennes hemresa.

Vi är nu inne i påskveckan, den muslimska fastemånaden Ramadan har pågått nära två veckor nu och den judiska motsvarigheten till påsk – Pesach – inleds idag. Detta präglar så klart Jerusalems Gamla stad. Den är smyckad med ljus och dekorationer och på kvällarna är människor i alla åldrar ute och firar och umgås. Det är en riktig folkfest. På dagarna är det lite mer långsamt och stilla. I natt och i morse har det varit oroligt inne i Gamla staden. Vi möttes av många unga killar när vi kom in i staden tidigt i morse. Ännu fler poliser fanns närvarande och stämningen var spänd. Man märkte det inte minst på de äldre kvinnor som alltid finns i staden för att sälja grönsaker. Vår förhoppning är att det ska lugna ner sig igen och att alla ska kunna fira sina högtider utan att begränsas alltför mycket på grund av avspärrningar som sätts upp av säkerhetsskäl, som man säger. En person sa igår till mig: ”De heliga platserna är lika många här i staden som tidigare, men de som vill besöka dem har blivit oändligt många fler över tid”. Det blir trångt.

Ni kan läsa mer om detta i min senaste rapport: https://foljeslagarprogrammet.se/rapporter/se-vi-ga-upp-till-jerusalem/

Imorgon kommer grupp 88, de som ska ta över efter oss nästa vecka. Vi ska först ge dem en introduktion under några dagar. Det blir färre i det kommande teamet, de blir tre i varje Jerusalem-team istället för fyra som vi är nu. Vi får en intensiv helg tillsammans då vi ska försöka täcka in de tre religiösa högtiderna och det som händer i relation till dessa.

Nästa söndag reser jag hem. Det känns bra. Jag är oerhört tacksam över att ha fått denna möjlighet att få vara följeslagare. Jag är också tacksam över att, nu när krafterna börjar tryta, få lämna över till nya följeslagare som är fulla av energi.

Maria Lundberg, följeslagare och diakon

Nu är Maria tillbaka i Sverige igen och vi på diakonibloggen säger tack för dessa berättelser från en följeslagares vardag.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *