I föregående inlägg har vi läst om en enkätstudie om diakoners liturgiska praxis och en fördjupningsstudie om sambandet mellan diakoners karitativa uppdrag och gudstjänsten. Vi avslutar med att redogöra för de slutsatser vi kommit fram till genom den senare studien.
Utifrån resultaten ser vi några områden som bör fokuseras på om diakoners erfarenheter från det karitativa arbetet ska tillvaratas i gudstjänsten:
- En analys och bearbetning av huvudgudstjänstens utformning
Kyrkohandboken ger i sin nuvarande utformning inte så stort utrymme till förändring i formen. Det uttrycks hos flera av diakonerna en viss frustration över att känna sig låsta i vad de kan eller snarare inte har utrymme att göra. Vad ryms inom de fasta strukturerna och momenten? Hur kan den karitativa erfarenheten som diakonerna bär med sig få utrymme som en ytterligare dimension av det symbolvärde som kyrkoherdarna i undersökningen ger uttryck för? Hur påverkar denna erfarenhetsfunktion de teologiska aspekterna på liturgin och på det treledade ämbetet?
- Riktlinjer för diakoners liturgiska funktion med teologisk motivering
För att tydliggöra diakonens roll i gudstjänsten krävs tydliga riktlinjer. I dag finns inga sådana, och ändå är det vanligt förekommande att diakonen tjänstgör med regelbundenhet i gudstjänsten. I kyrkohandboken finns till exempel inget D utskrivet utan diakonen likställs med L (lektor/lekman). Undersökningen visar att diakoner och kyrkoherdar är relativt överens om lämpliga moment men det sker enlig praxis och inte genom teologisk motiverade riktlinjer.
- Att huvudgudstjänsten utformas så att den ger utrymme för att inbjuda människor som diakoner möter i andra sammanhang (till exempel hembesök, soppluncher, sorgegrupper med mera)
Diakoner upplever att människor i de målgrupper de möter i sitt vardagliga sociala omsorgsarbete inte alltid skulle känna sig hemma i gudstjänsten som den idag är utformad. Kyrkoherdarna betonar att diakonen har en viktig funktion som brygga mellan vardagen och gudstjänsten. Denna brygga skulle behöva förtydligas så att gudstjänsten utformas tydligare efter människors önskemål, behov och livssituationer. Som huvudgudstjänsten idag är utformad är det främst i förbönen som viss frihet finns i att utforma och situationsanpassa.
Vill du läsa mer kan du läsa studien i sin helhet här.
/Karin och Lotta
Lämna ett svar