För någon vecka sen fylldes våra sociala medier av bilder från präst- och diakonvigningar över landet. Glädjande! Här får vi träffa Elisabeth som var en av dem som vigdes.
Jag heter Elisabet och är diakon. Vägen dit började nog när jag föddes. Min längtan har alltid varit att kommunicera med människor. Att engagera mig i människor. Att finnas till för andra.
Det finns några ord som stämmer överens med mitt sätt att vara, mitt sätt att leva, och det är orden ”mat, musik och människor”. Min väg började i musiken, fortsatte till fokus mat och där stannade jag i många år. I båda sammanhangen har alltid människor funnits med som en självklarhet och jag drogs till miljöer där jag fick relatera till människor och möten med dem. Inte minst att få människor att känna sig välkomna.
Kyrkan har också alltid varit en del i mitt liv och en plats där jag känner mig hemma. I många år jobbade jag som husfru på Östrabo biskopsgård och kände till slut att det nog var det bästa jobbet som fanns för just mig. Där fick jag möta människor och få dem att känna sig hemma i en miljö som även, på något sätt, var kyrka. I detta sammanhang utvecklades, efter flera år, en längtan efter ännu mer relation till människor. En längtan efter samtal och möten som räckte längre än ”bara” ett välkomnande. Känslan växte sig starkare och i kombination med samtal med en vän fick jag insikt i att det fanns en väg där Gud kallade mig till att specifikt möta människor, se och tala med dem och ibland följa dem en blt på vägen. Där mötet och närvaron är i fokus. Min kallelse till diakon blev tydlig.
Nu, efter fyra års halvtidsstudier kombinerade med att arbeta som diakoniassistent i församling, vigdes jag till diakon i Växjö domkyrka 18 juni 2023. Jag känner att jag äntligen är där jag ska vara. Nu arbetar jag som diakon i Skogslyckans kyrka och i Växjö pastorat, och känner att mitt liv här har en stark grund i min kallelse till att vara och leva som diakon.
Elisabeth Axén Henley, diakon
Lämna ett svar