Det är tio år sen nu. Allt eftersom höstmörkret tätnade började jag smygande, steg för steg, tappa greppet om mig själv och min tillvaro. I december brakade jag ihop. Överfölls av ett inre mörker, orealistiska tankar och en stark gastkramande känsla som jag förstod var ångest. Det värsta var inte att bryta ihop, tvingas gå…

Läs mer