Jag började skissa på en text: ”Herre, någon har bett mig att be
för henne. Hur gör jag? Kan man be på ett effektivt sätt? Eller
är det att vara för rationell?”

Jag förväntade mig inte något svar på detta. Men kanske tyckte
Gud att jag behövde lära mig ett och annat.
Jag hade för mig att jag hade en bok om någon som bad för
trötta män vid berget Athos i norra Grekland. Ett berg där det
finns flera kloster med munkar. Jag letade, hittade inte boken
men väl en annan:

”Wisdom from Mount Athos” (1)
Det finns något som heter ”Tårarnas gåva”, donum lacrimarum.
När något fått ett eget namn brukar det betyda att det är något
betydelsefullt och väsentligt.

Jag började läsa den här boken och citerar ur den.
”För den som bett om mina böner ber jag Gud enträget med
tårar.” (2)
”Jag kan inte förbli tyst om de människor, som jag älskar så mycket,

så att jag gråter för dem. Jag kan inte vara tyst,
och jag ber för dem med tårar”. (3)

Och till sist, som en förbön för denna plågade jord.
”Gråt med mig alla ni vilda djur och fåglar. Gråt med mig skog
och öken. Gråt med mig varje varelse skapad av Gud, och
trösta mig i min smärta och bedrövelse”. (4)

1. Wisdom from mount Athos. A. Sophrony. Mowbrays förlag
2. Sidan 84
3. Sidan 30
4. Sidan 25

Gud är för mig ett faktum, en konstans och varit det i många, många år. Man kan säga att det var ett arv av mina föräldrar.
Han finns, och jag litar på honom. Men av någon anledning är Gud inte förknippad med glädje för mig. Inte heller är bön det,
snarare med hjälp och beskydd.

Men läser man bibeln, så är där fullt med glädje. Där står
t.ex. att ”andens frukter är kärlek, glädje, frid. tålamod, vänlighet. godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” (1)
”En ljuvlig lott har tillfallit mig — Jag vill prisa Herren, han ger mig råd. När han står vid min sida, vacklar jag inte. Därför gläds mitt hjärta och jublar”. (2)

”Må himlen fröjdas och jorden jubla, havet brusa och allt det rymmer, marken och allt den bär må glädja sig. Då skall skogens träd jubla inför Herren. — Se, han kommer för att råda över jorden.” (3)
”Jag har glädje i överflöd mitt i alla mina lidanden”. (4)

”Jag blev glad när man sade till mig: Kom, vi skall gå till Herrens
tempel”. (5)
”Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel.” (6)

Ser man sedan i Biblisk Ordbok, så är där flera sidor med ”glädje”.
Och i Tidebönsboken för denna dag, som är en fredag, kan
man läsa:
”Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje.” (7)

Noter
1 Galaterbrevet 5:22
2. Psaltaren 16 6-9
3, Första Krönikerboken 16: 31 – 32
4. Andra Korinthierbrevet 7:4
5. Psaltaren 122: 1
6. Psaltaren 27: 4
7. Psaltaren 119: 35

Kan man låta bli att oroa sig? Kanske för något man skall göra.
En sak är klar, man är inte den första. Långt tidigare har människor varit oroliga.

”När jag lagt mig tänker jag: Är det inte snart dags att gå upp?
Kvällen kommer och jag är full av oro till gryningen.”
Job 7:4
”Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro?”
Psaltaren 43:5
”Hoppas på! Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på
Herren!”
Psaltaren 27:14
Jesus säger: ”Känn ingen ingen oro. Tro på mig.” Och ”Känn ingen oro och tappa intet modet”.
Johannesevangeliet 14:1 och 14: 27

Någon frågade Abba Thedoros ”Om det plötsligt kom en katastrof, skulle du då bli rädd, abba?”
Han svarade: ”Inte ens om himlen stötte ihop med jorden,
skulle Theodoros bli rädd.” Han hade nämligen bett Gud om
att befria honom från fruktan, och det var därför man frågade honom. (not 1)

Vår egen Lewi Pethrus skriver:
”Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna,
men den som tror skall finna, löftena de stå kvar!” (not2)

Om vi läser allt detta, vilka slutsatser kan vi dra?
Kanske detta: Lämna det i Guds händer. Be Guds helige Ande om hjälp. Och det vi lagt i Guds händer, låt det ligga kvar där,
ta inte omedelbart tillbaka det!
Och låt oss komma ihåg: vi är inte ensamma!

1. Ökenfädernas tänkespråk. Artos förlag, sidan 67
2.Nummer 254 i Psalmboken

”Bred dina vida vingar, o Jesus över mig” är början på en välkänd psalm av Lina Sandell. Jag har alltid tyckt att den är lite konstig, men det visar bara att jag inte är en sådan ivrig bibelläsare, som jag borde vara.
Att Gud brer ut sina vingar över oss är alltså en metafor, som vi
finner i bibeln. Under han vingar finner vi trygghet och tillflykt.

”Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills
faran har dragit förbi”
Ps 57:2
”Göm mig i dina vingars skugga!”
Ps 17:8
I 5e Mosebok står det om den ”Högste”. ”Som en örn lockar
ungarna ur redet och sedan svävar över dem, så bredde han
ut sina vingar och bar honom på sin rygg.”
32: 8 och 11

Johannes döparen sade om Jesus, ”Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom”.
Johannesevangeliet 1:22

”Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt”.
Ps 36:5

”Likt en svävande fågel skall Herren Sebaot skydda Jerusalem,
skydda och hjälpa, skona och rädda.”
Jesaja 31:5

Den Högste ”täcker dig med sina vingar, under dem finner du
tillflykt”.
Ps 91: 4

Och efter att ha läst detta, får jag medge att bilden av Gud
som vakar över oss som en fågel, faktiskt är en bra liknelse.

Om man dagligen använder Psaltaren, kanske genom Tidebönsboken, så är det ofta ord och verser, som talar till en.
Det kan vara ord om tröst. Det kan vara meningar, som uttrycker det man känner.

Och så kan det vara en del, ofta förvånande verser, som uttrycker glädje och ibland också med dans. Här följer nu några av det senare slaget.

Under sång och dans skall man säga: Alla mina källor äro i dig.
87:7 gamla översättningen. Nya: Överallt sång och dans, alla besjunger dig.

Herre, du hjälper både människor och djur- —i dina vingars
skugga finner människor tillflykt —- Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
36: 7-10

Ett enda ber jag Herren om … att få vara i i Herren hus.. för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel.
27:4

Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet.
90:17

Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång.
30:12

Överallt sång och dans, alla besjunger dig.
87:7

Jag vill lovsjunga, dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet. —-
Herre, min Gud, jag ropade till dig och du gjorde mig frisk—-
Du vände min dödsklagan i dans, du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
30: 1-2 30: 12

Om Gud en gång gjorde allt detta, har han då slutat med det?
Vi får fråga honom om detta!