Jag tänker, varför är du så orolig min själ? Undrar sedan om jag inte hört eller läst detta tidigare. Jag sätter mig vid datorn och skriver detta: ”Varför är du så orolig min själ”. Och upptäcker då att jag inte är ensam.
Psaltaren 42:12. ”Varför är du tyngd av sorg, min själ och full av oro, sätt ditt hopp till Gud”.

Datorn är en bra uppfinning. Det är även Biblisk Ordbok.
Jag slår på ”oro” och hittar Psaltaren 77:5. ”…jag är utan ro,
finner inga ord”.
Och detta är en tröst, att andra har tänkt så tidigare.

SÅSOM EN FÅGEL
I vår psalmbok, nummer 190, skriver Lina Sandell:
”Bred dina vida vingar, o Jesus över mig.
Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig”.

Gud, som en fågel, det är faktiskt en konstig bild. Men det finns en hel del av detta i Bibeln, och det är tydligt att Lina Sandell kunde sin Bibel.
5 Moseboken 32:11 ”Som en örn lockar ungarna ur redet och
sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar
honom på sin rygg”.
Rut 2:12 ” ..när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar”.
Psaltaren 57:2 ”Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min
tillflykt tills faran har dragit förbi”.

Och till sist säger Jesus: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina
barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte”. Matteus 23:37

Och vi då? Kanske skall vi våga lämna det trygga boet, och låta
Guds vingar sväva över oss, den tid vi har kvar på denna jord?

Jag skrev för en tid sedan om Eusebios Vittis, en grekisk prästmunk, som under en tid levde i Rättvik, i nära anslutning till Stiftsgården.


Jag har nu en bok av honom. ”Herre, lär oss att bedja”. (1)
I bokens inledning skriver han: ”Det följande har ursprungligen skrivits under en period av ångest, i en återvändsgränd.”
”Allting runtomkring var dunkelt och meningslöst.” Vägen ur detta blev ”den sfär av gemenskap med Gud, som enkelt kan nås genom bönen”. (2)

Under rubriken ”Tillkomme ditt rike” skriver han: ”Jag är inte tålmodig när det gäller Guds rikes förverkligande”.
”Jag vill att det skall bli verklighet just nu, just när JAG lever, för
att också JAG skall få vara med.”
Jag saknar en viktig sak. ”Självuppoffringens vilja och den
oavlåtliga och varma bönen om att Guds rike skall komma oavsett mig. Nej, jag kämpar inte som jag borde, inte så nitiskt och ivrigt, som jag kämpar för min utbildning, för min egen persons ära och anseende.” (3)

Om bönen skriver han ”Den hemliga bönen, den äkta bönen är ett slags död. Den gamla människan som önskar synas dör och
begravs i tystnaden och i det fördolda.”
” … bönen är växthuset där själen säkert mognar .. hon mognar
på ett djupare sätt. Gud är solen. Själen som står under hans ..
värme och ljus växer så småningom..” (4)

Till sist. Tack Eusebios för att du skriver allt detta. Och för att
du också skriver om dina egna tillkortakommanden och brister.

1 Eusebios Vittis. Herre, lär oss bedja. Bokförlaget Åsak 1984
2 Sidan 7
3 Sidan 118
4 Sidan 22

Vi bor i ett tryggt land. Inga större jordbävningar. Och inga
vulkanutbrott, som nu närmar sig på Island.

Men jag måste fråga: Vad tänkte du på Gud, när du lät djur och människor leva på så pass instabil mark?

Det finns ”sayings” om berg. Vi som bor här knappast några högre berg. Men andra har det. Och det märks i deras skrifter.

Ur Koranen. Vi har förankrat bergen så att de står stadigt.

Jesaja 2:2 Den dag skall komma då berget med Herrens tempel står där orubbligt fast.

Psaltaren 65:7 Du som reste bergen med din styrka, rustad med kraft.
Psaltaren 114:4 Bergen hoppade som baggar och höjderna som lamm. — Berg varför hoppar ni som baggar, och ni höjder som lamm?

Och till sist vår egen Lewi Pethrus. Psalm 254 i vår psalmbok.

Löfterna kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar.
Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna,
men den som tror skalk finna, löfterna de stå kvar.

Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har.
Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar.
Himmel och jord må brinna …

På 200-talet var Alexandria i Egypten en lärdomsstad. Här verkade och undervisade någon som hette Origenes. Han hade också en stor produktion av texter och många av dem finns bevarade och kan läsas numera.
Han var en stor och viktig teolog, men han hade en tanke, som
övriga teologer tog avstånd ifrån. Han frågade sig varför vi människor måste leva här på jorden, när vårt rätta hem är hos Gud i det vi kallar himlen.
Jo, tänkte han, människan hade från början levt hos Gud i himlen. Men där hade skett ett syndafall, och människan sattes nu på jorden, som en plats för omvändelse.

Som sagt, på just den här punkten höll övriga teologer inte med
Origenes. Lite senare kom en man från mindre Asien till Alexandria för att studera. Han hette Gregorios av Nazians och
kanske tog han intryck av Origenes lära. För han menar att något måste hända med oss människor här på jorden. Hon var från början omogen och s.a.s. vacklande. Hon skulle själv avgöra sig för det som är gott, och det kan ingen annan göra åt henne.

Jag skrev för en tid sedan om en man, som var på god väg att slösa bort sitt liv. Men så en dag kom en liten övergiven kattunge i hans väg, och det förändrade den här mannen liv. (1)

Man brukar säga att vi har ett enda liv och att det gäller att använda det. Men egentligen är detta inte vårt enda liv. Man kan säga att det är vårt för-liv.
Det som en gång hjälpte mig vidare var några teologer från den Ortodoxa kyrkan och hur de talade om människan. Det ledde till en doktorsavhandling om en 300-talsteolog. Den var på engelska, och när de internationella anmälningarna om boken kom blev jag arg. De hade så att säga prickat av vad jag sagt, men vad jag verkligen upptäckt, det hade de inte noterat. Så jag tänkte, nu skriver jag en ny bok om just detta. Den var på svenska och kom att innehålla en del annat också. Boken heter ”Född utanför paradiset” (2) vilket gäller varje människa efter det s.k. syndafallet, som beskrivs i bibelns första bok.

Avhandlingen handlade om 300-talsteologen Gregorius av Nazians. Han menade att människan från början var omogen.
Hon skulle bestämma sig för det som var gott, och det kunde
ingen annan göra åt henne.
Varför skall vi människor leva ett liv här på jorden under så stor
möda. När han försöker besvara frågan framhäver han, kanske
paradoxalt, människans frihet och hennes egen avgörelse. (3)
Vi människor har fått en fri vilja och utrustats med förmågan till ett fritt val.
Det goda skall inte endast vara nedlagt i vår natur, utan utvecklas genom vår fria vilja, som ”kan röra sig åt två håll”,
vilket vi får förstå som det som är gott eller ont. (4)

Människan skulle alltså bestämma sig för det som är gott. Och
detta kan ingen annan göra åt henne. Detta är ingen lätt uppgift. Nej, det är inte lätt att vara människa. Vi vet ju hur det gått, och att Gud då ingriper genom sin egen Son.

1 Nalas värld. Dean Nicholson, Bokförlaget Nona 2020
2 Född utanför paradiset,¨. Verbum 1985
3 Sidan 5
4 Sidorna 22 till 23

”Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig, Du som är trofast, hjälp mig, befria mig, lyssna på mig och rädda mig. ..Stöt inte bort mig på min ålderdom, överge mig inte när krafterna sviker”. Psaltaren 71
”Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bli
ditt värn. .. Må han ge dig vad du önskar och låta dina planer
lyckas.” Psaltaren 20

Från Filokalia (1). Bönen kallas en dygd, men i själva verket är den moder till alla dygder, eftersom den föder dem genom föreningen med Kristus. Sidan 32

Wisdom from mount Athos. (2)
”Min själ gråter för hela världen. Jag kan inte förbi tyst för dem
som jag älskar så mycket att jag måste gråta för dem.” (3)

”Min själ talar med Herren och jag söker honom med tårar”.
”Gråt med mig alla ni vilda djur och fåglar. Gråt med mig skog och öken. Gråt med mig varje skapelse gjord av Gud, och trösta
mig i min sorg och bedrövelse” (4)

1 Ur Filokalia om hjärtats bön. Proprius förlag 1983
Filokalia. Grekiska som betyder ”kärleken till det goda/vackra”.
En samling texter från 300-talet till 1500-talet från den Ordoxa
Kyrkan.
2 av A. Sophrony, Mowbrays 1974.
Athos är ett bergsområde i norra Grekland, där det finns flera
kloster.
3 Sidan 30
4 Sidorna 24 och 25