I en av mina bokhyllor står några böcker, som jag skrivit själv. Bland dem står nu en helt annan bok.
Den står fel, tänker jag och tar ut den. Ser då att den faktiskt stod rätt, och att jag är en författarna till denna bok.
Boken heter ”Jesus från Nasaret” av Gerard Bessiere, och jag skriver på sidorna 141 till 143. (1)

Jesus – Gud som blev människa.
”Vem var egentligen denne Jesus — han som kallades Guds Son eller Människosonen? Han som i Johannesevangeliet omnämns som Ordet som blev
människa och som den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern” (2)

De första kristna bekände Kristus som sin Herre. Men, ”Vad menades med att Jesus Kristus var människa och vad menades med att han också Gud? Kunde man tro att han faktiskt var en människa precis som alla andra människor? Och hur kunde man påstå att han var Gud?” (3)

1 Bergs förlag. Boken är rikt utrustad med många foton.
2 Sidan 141
3 Sidan 141

”Min kropp och mitt mod må svika.” Ja, så är det tyvärr ibland. Vilket jag vet alltför väl.
Då är det bra att se och veta andra, långt före mig, har känt just detta.
Detta står nämligen i Psaltaren 73 och har bevarats.

”Alla som vill följa Herren Jesus Kristus blir engagerade i en andlig krigsföring. Helgonen visste hur man genom den helige Ande skulle föra denna krigsföring.
Men utan den helige Ande kan själen inte ens börja med detta…och detta håller på till dess vi dör.” (2)

”Du helige Ande, så dyr Du är för själen. Att beskriva
Dig är omöjligt, men själen förnimmer Din närvaro och Du ger ro till själen och glädje till hjärtat.” (3)

”Och vet detta mina bröder, låt ingen vilseleda er,
.. den som inte älskar sin broder, älskar inte heller Gud”- (4)

”Barmhärtige Herre, Du ser mitt förfall och min nöd.
Jag ber ödmjukt om Din barmhärtighet, ge mitt syndfulla ego den Helige Andes nåd”. (5)

Och till sist, direkt från boken, något jag inte översatt.
”O, merciful Lord, give Thy grace to all the people of the earth that they may come to know Thee, for without Thy Holy Spirit man cannot know Thee and conceive of Thy love.
Little children, know the Creator of heaven and earth.
–With tears I implore Thee: Hear my prayer for Thy
children, and grant that all may know Thy glory through the Holy Spirit.” (6)

Wisdom from mount Athos. Mowbrays förlag

1. Se del 2
2. Sidorna 115 och 121
3. Sidan 104
4. Sidan 125
5. Sidan 45
6. Sidan 85

En del av detta är svårt att läsa, särskilt om man vill
tillämpa det. Men jag vill inte kommentera allt detta
utan man får läsa det såsom det står i boken.

Att läsa den här boken är bitvis svårt (1). Inte i betydelsen att den är svår att läsa, men om man tillämpa en del av det som sägs i boken.

”Du helige Ande, så dyr Du är för själen. Att beskriva
Dig är omöjligt, men själen märker din närvaro och
Du ger ro till själen och glädje till hjärtat.” (2)”

”Den Helige Ande är kärlek och vänlighet för både själen, tanken och vår kropp”. (3)
Skulle vi säga så? Även för vår kropp? Det ger oss något att tänka på.

”Herren är kärlek och Han säger till oss att vi skall älska våra fiender.” (4)

Och nu kommer något ganska svårt.
”Alla som vill följa Herren Jesus Kristus blir engagerade i en andlig krigsföring. Helgonen visste hur man genom den Helige Ande skulle föra denna
krigsföring. Men utan den Helige Ande kan själen inte ens börja med detta. — och detta håller på till dess vi dör”. (5)

1 Om boken se Mount Athos, del två
2 Sidan 104
3 Sidan 50
4 Sidan 20
5 Sidan 115 och 121

Mount Athos är ett bergsområde i norra Grekland med ett 30-tal kloster. Det finns nu en bok med sådant som sagt av Staretz Silouan, som levde fram till 1938. (1)
Boken är på engelska och jag har försökt att översätta det mesta, men inte allt.

”Vad har hänt mig? Hur kom jag att förlora glädjen,
och skall jag få tillbaka glädjen? Gråt med mig alla ni vilda djur och fåglar. Gråt med mig skog och öken.
Gråt med mig varje skapad varelse och trösta mig i
min bedrövelse och smärta.” (2)

”Jag kan inte vara tyst om de människor, som jag älskar så mycket att jag gråter över dem och ber för med tårar”. (3)
Jag förstår honom. När någon har det svårt, vill man
helst förneka det, därför att det gör så ont. Men hur
kan man be för någon, vars svårigheter man
förnekar?

”Min själ längtar efter Gud och söker Honom med tårar.” (4)

Och så kommer något mycket svårt:
”Om du vill fortsätta att be, måste du älska dem, som
gjort något orätt mot dig och be för dem till dess din själ är försonad med dem.” (5)

”Och vet, låt ingen vilseleda dig … den som inte älskar sin broder, han älskar inte heller Gud.” (6)

Noter
1 Wisdom from Mount Athos
2 sidan 25
3 sidan 30
4 sidan 24
5 sidan 81
6 sidan 125

I norra Grekland finns ett bergsområde med ett tjugotal kloster. Det finns nu en bok, Wisdom from Mount Athos” (1) med sådant som sagts och lärts ut av en munk, Staretz Silouan, som levde där1866 till 1938.

Det är bitvis ingen enkel läsning. Men varför skulle det vara det? Här följer nu utdrag ur boken, delvis på engelska.
”Herren är kärlek, och han sade till oss att älska varandra och att älska våra fiender, och den Helige Ande lär oss denna kärlek”. (2)

”The Holy Spirit is love and sweetness to the soul, the mind and the body; but when the soul loses grace —
once again the soul wiil seek the Holy Spirit in tears, and yearn for God and cry:
My soul yearns for the Lord, and seek Him in tears”. (3)

Så kommer nu något mycket svårt: ”Om du vill fortsätta att be måste du älska dem som gjort dig ont och be för dem tills din själ har försonats med dem, and then the Lord will give yuu prayer without ceasing.” (4)

1. Wisdom From Mount Athos. Mowbrays, London & Oxford. 1974
2. Sidan 20
3. Sidan 50
4. Sidan 81

Koder? Kan vi komma i kontakt med Gud utan några koder? Vi kan säga: Gud, kom till min räddning! Herre, skynda till min hjälp. Men är det nödvändigt?

Tycker ibland detta. När Gud gjort oss såsom vi är, så får Han också ta hand om resultatet. Vi, som kan skilja på det som är gott och det som inte är så gott.
Vi som ständigt gör det som kallas synd. Ja, svarar Gud, jag har tagit hand om resultatet.

Vi säger. Vår Fader, du som är i himlen —
förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem,
som står i skuld till oss.

Det sista är inte så lätt. Att förlåta dem som gjort oss ont och står i skuld till oss. Ibland behöver man många år till detta.

I min psalmbok, efter ”Vår Fader” ser jag att min man Karl-Gunnar skrivit:

Låt oss gå med välsignelse från Gud
som skapar och ger ljus
som räddar och ger frihet
som förnyar och ger liv.

Så, då gör jag väl det!

Jag skrev för en tid sedan om en man, som levde på
300-talet. Han hette Ambrosius Aurelius och bodde i Italien. Det märkliga är nu att i vår psalmbok har vi två hymner som han skrivit. Och i Tidebönsboken finns hela fem hymner. Jag läser om honom att han förstod sig på psalmsång i gudstjänsten!

I vår psalmbok har han skrivit nummer 112 och 500.
112 är någon vi ofta sjunger:
”Värdens Frälsare kom här. Rena jungfrun moder är,
ty en börd så underlig, Herre Jesus, hövdes dig-”

300-talet är en viktig period i Kyrkans historia. Sedan
Jesus kommit, dödats och enligt somliga åter blivit
levande, så slutade man aldrig att fundera på honom.
Vem var han? En vanlig människa precis som vi? Och på vilket sätt var han från Gud?

Det kom ett antal svar på dessa frågor. Men Kyrkans
huvudfåra kunde inte godkänna dem. Och sedan man sagt nej till alla dessa, återstod inget annat än detta: Han var från Gud, själv Gud och samtidigt människa.
Man samlades till ett gemensamt, ekumeniskt möte i
Nicea 325. Det man då sade och slog fast står i den Nicenska Trosbekännelsen. Den kan man läsa i vår
psalmbok, därför att Svenska Kyrkan hållit fast vid den.

Någon som levde just på 300-talet. Gregorius Teologen, skriver om detta.
En Gud giver jag er, som jag finner i de Tre, när jag
betraktar dem tillsammans.
Var och en är Gud, när jag dem en och en, såväl
Fadern som Sonen och den helige Ande.
Så fort jag tänker på den ende Guden ser jag
ljuset av dessa Tre.
Och när jag skådar de Tre tillsammans, ser jag
ett enda ljus.