Det ena och det andra är inte samma sak

De senaste månaderna har jag i flera sammanhang ställts inför frågor om antisemitism. Det är inte så konstigt med tanke på att det pratats ganska mycket om det på nyheterna. Antisemitism är å andra sidan ingen nyhet, det finns belägg på hat mot judar från åtminstone de första århundradena av vår tideräkning. Ordet semit började användas i slutet av 1700-talet och begreppet antisemitism verkar ha använts första gången år 1860. Under 1900-talet har det snävats in till att endast betyda judehat.

Att hata är inte min grej, och det borde vi människor hålla oss för goda för. Ingen förtjänar att bli hatad. Varje människa har sitt unika värde i den hon är, och med det följer också rätten att tro och tycka vad man vill, liksom skyldigheten att respektera andra.

En av händelserna den senaste månaden handlar om konstverket i Umeå som syftade till att belysa den fruktansvärda situationen i Gaza. Problemet med konstverket var att förintelsens offer likställdes med befolkningen i Gaza, och att Nazitysklands brott jämställs med staten Israels brott. Ingen av de situationerna är rättfärdiga men i sammanhanget så antyds att juden per definition är ond, och då blir det antisemitism. Så förenklad är inte tillvaron. Det är inte korrekt att sätta likhetstecken mellan det judiska folket vid tiden för förintelsen och staten Israel idag. Var sak måste ses i sin tid och sitt sammanhang.

Det innebär också att det är möjligt, och rimligt, att ha synpunkter på staten Israels krigföring i nutid utan att vara antisemit. Så funderar i alla fall jag.