September är en månad för älgjakt. Och då jag sitter i skogen på pass så finns det tid att fundera över det ena och det andra. När man går ut på jakt så gäller det att veta var man är. Fastighetsgränser, rågångar, jaktmarker och grannjaktlag. Det handlar både om var man har rätt att jaga, liksom säkerhet. Ett skott som avlossas på fel plats kan få konsekvenser. Någon som läser det här tänker nu att varje skott som avlivar ett djur får konsekvenser och så är det förstås, men det är inte den saken jag funderat om eller tänker diskutera nu.

Min fundering handlar om det där med gränser. Älgarna, eller hundarna som man jagar med bryr sig nämligen inte det minsta om gränser. De går fritt och rör sig hur de vill utifrån instinkt, invanda mönster, tillgång till föda och trygghet. En rågång är helt ointressant, liksom vem som har jakträtt där de befinner sig. Trots att det kan vara skillnaden på liv eller död är det inget de håller koll på, och har i djurets fall inte heller förmåga att hålla koll på.

Jaktgränserna är bestämda av människor med juridiska och ekonomiska beslut, och vad som gäller inom gränserna är beslutat av de som jagar där.

I nån mening är det på samma sätt för människor. Vi har bestämt gränser som har juridiska och ekonomiska grunder. Vi har regler som gäller innanför gränserna, och det får konsekvenser som ibland har att göra liv eller död. Nog är det konstigt att vi värderar människor på det sättet.

Att vara gränslös är sällan positivt när det handlar om en enskild individ i en grupp, men om det handlar om en grupp människor som förvägras rätten att leva tryggt så vore det bra med lite mer gränslöshet. Så funderar i alla fall jag.

Det finns mycket att säga om kyrkovalet. Är det försvarbart då det är så få som röstar? Borde nomineringsgrupperna få ha sin grund i de politiska partierna? Borde man ha en ordning med kyrkostämma och personval i stället? Såna här saker skulle man kunna skriva mycket om. Och för en del av oss finns ytterligare en fråga: Varför lägger man kyrkovalet mitt i älgjakten?

Men inget av ovanstående ska jag ägna min tid och mina ord åt, även om det är intressanta frågor i olika grad. I stället får vi konstatera att det är den ordning vår Svenska kyrkan har vad vi än tycker om det.

Det viktigaste är nämligen varje människas eget ansvar, och så här i kyrkovalstider tänker jag specifikt på att du som har fyllt 16 år och är med i Svenska kyrkan har ett ansvar. Jag tror att du mött Svenska kyrkan i några olika sammanhang. Kanske har du varit med i vår barn- och ungdomsverksamhet eller konfirmerat dig. Säkert har du också varit i kyrkan vid något dop, vigsel eller begravning, eller då du besökt någon kyrkogård. Kanske är du körsångare eller har varit aktiv i kyrkan på nåt annat sätt. Kyrkan finns också med när det skett en olycka eller då någon mår dåligt, men det pratar vi inte om så det märks inte lika mycket. Det är rätt så mycket som Svenska kyrkan i Malå och Sorsele gör och betyder för människorna som bor här. Och jag vet att det är likadant i hela vårt land.

Den 19 september är det kyrkoval. Det sker vart fjärde år och är det tillfälle då alla som är med i kyrkan har möjlighet att vara med och bestämma hur kyrkan ska styras. Vilka ska sitta med och besluta? Vilka prioriteringar ska göras? Vad är det viktigaste som kyrkan ska syssla med?

Du som har rätt att rösta har också fått ett röstkort hem i brevlådan. Jag vill att du använder din röst för att säga vad du tänker om församlingens arbete. Det är viktigt för oss att så många som möjligt gör sin röst hörd, för då blir det lättare för oss att vara en kyrka som är viktig för dig som bor i Malå eller Sorsele församling.

På röstkortet står allt du behöver veta om var och när du kan rösta. Om du vill veta mer om förtidsröstning, eller vilka du kan rösta på hittar du information på www.svenskakyrkan.se/kyrkoval. Du kan också få information på pastorsexpeditionen från den 6 september.

Välkommen att göra din röst hörd!