Hjälp! Kanske det svåraste ordet att säga, åtminstone när det handlar om oss själva och våra egna liv. Det är betydligt lättare att se när jag skulle kunna hjälpa andra, och särskilt när det handlar om att se vad andra behöver hjälp med, som dom ju inte alltid verkar förstå själva…

Det verkar som vi tror att vi ska klara det mesta själva. Och ändå så tror vi att andra behöver hjälp. Man kan ju fundera över vad vi har för självbild?

Jag har några områden där jag behöver hjälp. Jag ska till exempel få hjälp av sjukvården med att hitta sundare livsvanor. Remissen är skickad och vi får se när det kan komma igång. Det är ett exempel men finns andra områden också.

När jag skriver det här så är vi mellan Kristi himmelsfärds dag och Pingst och då kan man lägga ytterligare ett perspektiv på det här med hjälp. Man kan ju tro, då man läser sin bibel att Jesus lämnade oss i sticket då han togs upp till himlen. Men läser man lite mer så vet man att han sa att han inte skulle lämna oss ensamma, utan sända hjälp till oss, genom anden som utgjöts vid pingsten. Anden är kanske det svåraste att tala om när vi talar om Gud. Skaparen Fadern går ganska bra att förklara och frälsaren Jesus är också tydlig, men med hjälparen Anden är det svårare. Kanske räcker det att veta att Anden finns vid vår sida och att vi inte är övergivna. Anden är vår hjälp i livet som ger trygghet och sammanhang. Det torde va nåt som vi alla behöver mer av. Det är i alla fall min erfarenhet. Det är sån hjälp som jag vill ha.