februari 2021

Snövit, feminism och vem som är Bibeln


En gång ska jag gå ut och gå över de himmelska vidderna med Snövit, för att hon verkligen behöver mig i sitt liv.
jag: Så du är känd för att du var för vacker för ditt eget bästa, så din elaka styvmor ville hugga ut ditt hjärta och körde ut dig i skogen. Där hamnade du hos ett gäng dvärgar och sedan blev du förgiftad och låg i koma tills prinsen kom och kysste dig.
Snövit: Typ så.
jag: Du är inte vad jag skulle kalla för en feministisk ikon.
Snövit: Ursäkta?
jag: Alltså det där med att du ska räddas av en man? Och att den mannen ska kyssa dig när du sover? Och inte kan värja dig? Plus att sköter du inte allt hushållsarbete hos dvärgarna? Städar, diskar, tvingar dem att tvätta sig?
Snövit: Emmm.
jag: Det är en rätt vedervärdig syn på manligt och kvinnligt.
Snövit: Hmm.
jag: Du behöver lite feminism i ditt liv.
Snövit: Kanske feminismen behöver mig?
jag: Va?
Snövit: Jag banade väg för alla prinsessor som dykt upp på Disney efter mig. Vedertagna feministiska ikoner, några av dem. Och jag tjänade fett med pengar åt Disney också för den delen. Ganska framåt, faktiskt.
jag: Men inte femini-
Snövit: Har du tänkt på att du och typ 70% av internet är arga på mig för det här? Det kallar jag ofeministiskt.
jag: För att?
Snövit: Jag är tecknade streck på en film, repliker, ett manus. Allt det tillverkat och producerat av män.
jag: Så att…
Snövit: Jag är ett offer för min tid. Som så många andra.
jag: Det är sant.
Snövit: Det borde förresten du veta, du med alla dina bibliska kvinnor. Många av dem tvingades ofrivilligt in i relationer med män. Många av dem bedömdes enbart efter sitt utseende. Många av dem –
jag: Jag – öh – fattar. Förlåt.
Snövit: Och dem skyller du aldrig på. Dem tycker du synd om.
jag: Jag upprepar: Förlåt.
Snövit: Hur kan du kalla dig feminist när du skyller på offret?
jag: Som sagt: Förl-
Snövit: Och om du inte tror att jag är biblisk så vill jag bara säga att du har fel.
jag: Fel? Där med? Men är du säker på att du finns med i…?
Snövit: Finns med i? Jag ÄR Bibeln.
jag: Vänta lite nu.
Snövit: I kort, lätt-tittad, enkelt sammanfattad version.
jag: Ehmmm.
Snövit: OK, om du inte tror mig så. Edens lustgård, allt perfekt. Åt ett äpple. Borta ur paradiset bara. För evigt försänkta i – tja, inte koma, men i vanliga världen. Tills –
jag: Vänta lite.
Snövit: Tills kärleken räddar oss alla. Vi kan inte rädda oss själva från synden, lika lite som jag kunde rädda mig själv ur en koma.
jag: Fast att…
Snövit: Och så kommer KÄRLEKEN. Den äkta, ultimata kärleken. Den från Gud då, i Bibelns fall. Och räddar oss. Till ett nytt paradis. Inte samma gamla. Ett nytt.
jag: Det vill jag verkligen hoppas. Din idé – och jag säger inte att den inte är rätt briljant på sitt sätt –
Snövit: Åh. Tack. SÅ vänligt.
jag: Men den verkar bygga på att det var ett paradis att ta hand om de sju små dvärgarna.
Snövit: Beror på vad man jämför med. Men betänk: Jag kunde också sjunga med fåglarna, prata med djuren, leva i det som de kallar ”the garden of perfect innocense”.
jag: Mmm.
Snövit: Så, håller du med? Jag är Bibeln.
jag: En rätt viktig skillnad bara: Guds kärlek är frivillig. Guds kärlek smyger inte upp hos folk medan de sover och kysser dem vare sig de vill eller inte. Guds kärlek räddar oss, men bara om vi vill bli räddade.
Snövit: Jaja. Men i princip. I princip är prinsen Gud och jag är Guds folk.
jag: Den där principen är också en grej jag får lite feministiska problem av.
Snövit: Och bara så att du vet så är det inte helt fel att sova och sova och sova sådär.
jag: Det lät lite skönt, måste jag erkänna, som fyrbarnsmamma.
Snövit: Jag sov och sov i hundra år, hundra år, hundra år.
jag: Var inte det… Törnrosa?
Snövit: Alla vi gamla disneyprinsessor sover jättemycket. Det är så vi får så vacker hy.
jag: Mhmm.
Snövit: Den som sover syndar icke.
jag: Nänä.
Snövit: Och inte blir hon feminist heller.
jag: Nä jag har märkt det.
Snövit: Men jag kan vara ganska arg ändå.
jag: Good to know.
Snövit: Och en i det närmaste perfekt metafor för tron.
jag: OK.
Snövit: Var det något mer du ville?
jag: Eh… nä.
Snövit: Förresten, apropå ingenting. Vill du ha en frukt?
jag: Emm. Nej. Verkligen inte. Måste gå nu.

#PopkulturellaPrinsessor#TeologiIFastan 

Prinsessan Leia och ”lilla Bibeln”


En gång kommer jag att gå över de himmelska vidderna tillsammans med prinsessan Leia från Star Wars och ställa min stora, svåra teologiska till henne.

Jag: Du är ju en ganska välkänd prinsessa, från Star Wars. Du har varit med och räddat universum många gånger.
Leia: Om jag får säga det själv.
Jag: Det får du.
Leia: Vad vill du att jag berättar om? Kraften? Svärden? Stormtroopers usla förmåga att träffa saker?
Jag: Jag undrar vad som är ditt favoritställe i Bibeln.
Leia: I Bibeln.
Jag: Ja.
Leia: Inte min favoritplats i universum?
Jag: Nej.
Leia: I Bibeln.
Jag: Ja.
Leia: På originalspråk?
Jag: Jag minns inte särskilt my… eh. OK.
Leia: Jag har egentligen flera.
Jag: Få höra då.
Leia: ”May the force be with you”, den är bra.
Jag: Ja, den är bra, men den är väl inte riktigt från Bi-
Leia: Och också den här: ”Help me, Obi-Wan Kenobi, you are my only hope.”
Jag: Inte heller från-
Leia: Och den här då: ”I know what you are going to say. I changed my hair.”
Jag: Menar vi samma sak när vi säger Bibeln?
Leia: Det är en intressant filosofisk fråga. Är Bibeln egentligen någonsin samma sak för två olika människor?
Jag: Jag – eh – det är faktiskt en ganska intressant fråga.
Leia: Vissa hävdar att Bibeln är ett personligt brev, skriven av Gud till var och en som lyssnar efter Guds ord.
Jag: Jag har hört det.
Leia: Då kan vi ju förvänta oss att Bibeln betyder delvis olika saker för oss alla.
Jag: Och så det där med att all översättning är tolkning.
Leia: All läsning är tolkning, till och med.
Jag: Sant.
Leia. Tro mig, jag är en skådespelerska.
Jag: Är du? Jag menar, du spelas väl av en… alltså? Vad är verkligt egentligen? Vem är du?
Leia: Eh… vi kanske ska återgå till Bibeln.
Jag: Fast de andra frågorna är rätt spännande också.
Leia: ”May the force be with you.”
Jag: Jo, eh, du nämnde det. Men det står inte i Bi-
Leia: ”Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus”. 1 Kor 16:24.
Jag: Min kärlek.. the force… ah. OK.
Leia: ”Help me, Obi-Wan Kenobi, you are my only hope.”
Jag: Det står INTE om Obi-Wan Kenobi i Bibeln.
Leia: För att vara exeget är du väldigt säker på din sak.
Jag: Jag är egentligen inte exeg— plus att jag tror att de flesta människor är rätt säkra på att Obi-Wan inte står i Bibeln.
Leia: Really.
Jag: Ja.
Leia: Vad sägs om Jer 14:22. ”Endast du kan det, Herre, vår Gud, du är vårt hopp. ”
Jag: Det är… LIKT.
Leia: Jag vill mena det.
Jag: Men det är ingen Obi-Wan.
Leia: Jaså?
Jag: Ja.
Leia: ”Oh, be one.” Biblisk uppmaning till församlingarna. Obi-Wan.
Jag: Kenobi då?
Leia: Man ska akta sig för att bli för fundamentalistisk.
Jag: Apropå för fundamentalistisk.
Leia: Ja?
Jag: Du kan inte på allvar påstå att din den där repliken om att du hade ändrat frisyr – och jag medger att den var GENIAL – står i Bibeln?
Leia: Nä. Nä, det gör den inte. Men den var VÄLDIGT bra.
Jag: Ja.
Leia: Så den fick vara med ändå.
Jag: OK.
Leia: Är du övertygad nu?
Jag: Om att du har favoritbibelord?
Leia: Typ.
Jag: Du verkar väldigt beläst iallafall.
Leia: De handlar om Gud och hopp och räddning. Det är viktiga grejer.
Jag: Jag vet att du har den där fantastiska repliken med bara ordet ”hopp”. Det ÄR viktigt.
Leia: Ja, det är det. Men inte viktigast.
Jag: Vad är viktigast då? En stor hårig best som kan styra rymdskepp?
Leia: Chewie är viktig. Men inte viktigast.
Jag: Vad är viktigast då?
Leia: Du vet hur det finns vissa ord som liksom sammanfattar större budskap?
Jag: Japp.
Leia: Det finns ett som jag gärna kallar för ”lilla Bibeln” för det sammanfattar liksom hela budskapet.
Jag: Joh 3:16?
Leia: Det är bra. Det är det. Bra. Men inte lika bra.
Jag: Inte lika bra som…
Leia: Som min lilla Bibel.
Jag: O, snälla Leia, dra din lilla Bibel för mig så jag får höra hur bra den är.
Leia: OK, här kommer den: ”I love you. I know.”
Jag: I love you.
Leia: I know.
Jag: Som om Gud sade det till oss.
Leia: Och vi till Gud.
Jag: Du är så klok.
Leia: Men så är jag prinsessa också.
Jag: Sant.
Leia: Allt jag säger är sant.
Jag: One of these days, you’re going to be wrong. I just hope I’m there to see it.
Leia: Good one.

#PopkulturellaPrinsessor
#TeologiIFastan

Fiona från Shrek och ”sola gratiae”

En gång ska jag gå ut och gå över Guds himmelska vidder tillsammans med Fiona från Shrek-filmerna, för jag tror att hon och jag skulle kunna ha en hel del att prata om.
jag: Så du är alltså känd för att du var en förtrollad prinsessa, människa på dagen och träsktroll på natten, och satt instängd i ett slott och skulle räddas av kärlekens äkta kyss.
Fiona: Räddas av en riddare och förvandlas och befrias av kärlekens äkta kyss, ja.
jag: Hur tänker du egentligen om den här lutherska trossatsen om rättärdiggörelse av nåd allena?
Fiona: Eh.
jag: Jag vet.
Fiona: Många väljer att fråga mig om Shrek, eller hur hemsk den onde Farquaad var, eller hur drakar och åsnor kan bli ihop.
jag: Men alltså inte jag.
Fiona: Hm. Så en luthersk idé alltså?
jag: Japp.
Fiona: Kan du förklara den först?
jag: Eh… öh… jag… trodde du visste.
Fiona: Jag kan mer om träsktroll och kampsport och sånt.
jag: Det betyder väl typ att vi inte kan förtjäna att Gud räddar oss, utan det händer bara genom Guds nåd.
Fiona: Ah.
jag: Du är med nu va?
Fiona: Så vi kan inte jobba oss fram till himlen, typ?
jag: Typ.
Fiona: Men man får slåss ibland, på vägen, va?
jag: Historien förefaller ge dig rätt där.
Fiona: Jag har inga problem alls med att slåss.
jag: OK, men inte med mig va?
Fiona: Det beror väl lite på vad du har för åsikter om det där med nåden allena.
jag: Så du ÄR engagerad i frågan!
Fiona: Jag är rätt säker på att jag vet svaret, helt enkelt.
jag: Inte illa.
Fiona: Jag är väldigt smart.
jag: Jag anade det, det var därför jag valde att gå över de himmelska vidderna tillsammans med dig.
Fiona: Mmm. Du vet att det här samtalet helt och hållet sker i din fantasi eller hur?
jag: Bara för att det sker i fantasin betyder inte att det inte är på riktigt.
Fiona: Du citerar helt fel sagoserie där, det vet du va?
jag: Jaja.
Fiona: Om frälsning genom nåden allena tror jag så här…
jag: Ja?
Fiona: Jag tror att det som räddar oss är kärleken. Och den accepterar oss som vi är.
jag: Det låter fint.
Fiona: Inte som vi tror att vi borde vara. Utan precis som vi är.
jag: Det låter trevligt.
Fiona: Gift dig med ett träsktroll så får du se.
jag: Intressant idé, men jag råkade gifta mig med en sjuksköterska istället.
Fiona: Poängen är att kärlekens äkta kyss, den som ska göra en vacker för evigt, också kan göra en ful för evigt. Men man blir sig själv. För alltid.
jag: Det är en bra poäng.
Fiona: Att man får vara som man är, även om det visar sig att man ser ut mer som ett träsktroll än, säg, Cameron Diaz.
jag: Så kärleken räddar oss, och då behöver vi bara vara oss själva?
Fiona: Ja.
jag: För att kärleken är räcker?
Fiona: Den räcker.
jag: Och då behöver man inget mer?
Fiona: Allt får plats i kärleken.
jag: Rätt fint.
Fiona: Tack.
jag: Luther sade en massa andra viktiga grejer också.
Fiona: Jag måste nog gå hem till mitt träsktroll nu.
jag: Räddad genom en nödlögn?
Fiona: Och nåden allena.
jag: Just det.
#popkulturellaprinsessor
#teologiifastan