Vi äger inte åkern, det gör katten.
Vår mäktiga, mystiska, magiska katt
som vaktar sin åker vareviga natt
För katter äger åkrar, och katter äger natten.

Svarta och smidiga, farliga katter
Tystaste trägnaste konungakatter
Från åkrar som skyddas och värnas av katter
Bärgas vid skördetid storslagna skatter

Vad katten som sitter där tänker och vet
Är en evig och kattelig hemlighet
Men jag som vördnadsfullt ser på
Vet en sak mycket väl ändå

Vi äger inte åkern, för åkern ägs förstås
Av samma katt som av sin nåd så självklart äger oss

Det ska springa en hund på en åker en gång,
en höst, när luften är klar.

Det ska springa en hund på en åker, för att
När allting är lovat och allting är sagt
Är friheten evig för den som får vara en hund på en åker.

Det ska springa en hund på en åker, för att
när färgen är magisk och lukterna jublar
är livet en njutning för hundar på åkrar.

Och hoppet ska vakna i alla oss
som vill vara en hund på en åker ibland.

Det ska springa en hund på en åker en dag
och lova dig att den åkern finns,
den där du ska va´ett med himlen och jorden
och springa och njuta, en hund på en åker.

Det står tistlar vid vår åker.
Vackra, värdiga, och vassa.
Det står tistlar och lär oss om motståndets kraft.
Man behöver inte hata, man behöver inte jaga,
Man behöver inte ljuga och förtala.
Man kan bara stå där.
Vacker, värdig och vass
Och bjuda motstånd, som om det vore te i finaste porslin.

Ibland behöver man vara en maskros,
Stråla som en sol fast ingen vill ha en.
Ibland behöver man vara havre,
Nyttig, tråkig, nödvändig näring.
Och ibland behöver man vara vacker, värdig och vass.
Ha integritet, intensitet och intelligens.
Ibland behöver man vara en tistel vid en åker.
Och bjuda motstånd, som om det vore te i finaste porslin.