Katter

För katter äger åkrar, och katter äger natten

Vi äger inte åkern, det gör katten.
Vår mäktiga, mystiska, magiska katt
som vaktar sin åker vareviga natt
För katter äger åkrar, och katter äger natten.

Svarta och smidiga, farliga katter
Tystaste trägnaste konungakatter
Från åkrar som skyddas och värnas av katter
Bärgas vid skördetid storslagna skatter

Vad katten som sitter där tänker och vet
Är en evig och kattelig hemlighet
Men jag som vördnadsfullt ser på
Vet en sak mycket väl ändå

Vi äger inte åkern, för åkern ägs förstås
Av samma katt som av sin nåd så självklart äger oss

Så att katterna får vara katter

Föräldrar är hundar, flockbundna,
Lurviga tjänare med vallningsinstinkt
Evigt lufsande mellan lydnad och struktur

Barn är katter, självständiga,
Livliga, nyfikna: kungligheter
Elegant balans mellan jakt och lek

Men i skymningen, när flocken sover
Går jag en kvällsrunda i åkerkanten
Tassar mitt inre, smyger över fälten
Med vild och vidunderlig vighet
Våldsam och vacker som en katt.

För när katten är borta
Dansar kanske råttorna på bordet
Men hunden leker istället katt,
En fri, frodig fantasi
Innan plikten åter kallar

Och detta är hundens aftonbön:
Tack Gud, att just jag i min flock
Utför vakthunds hundvakt
En vän som värnar, en vördnadsfull vallare
Så att katterna får vara katter. Amen.