Googla hela psalmen på svenska också. Den engelska är kortare och bättre, tycker jag.
Sv.Psalm 189 . Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

Det är inte så att det inte finns människor som vill hjälpa när man hamnar i problem.
Det är inte så att det inte finns människor som vill träffas när man är ensam.
Men man kommer inte alltid fram, varken med förfrågan om hjälp, eller med själva hjälpen. Vi misslyckas av och till. Och det kan kännas katastrofalt för den som drabbas. Ingen finns för mig, ingen kommer, ingen lyssnar, ingen hjälper. Då säger psalmen och många människors erfarenhet: det finns Den som man kan lita på i sin yttersta nöd, en till att be till. Be kanske inte ens om hjälp, inte om råd, men be om att vara hos dig. Bara vara. Inte säga något, inte göra något. Det är den bästa hjälpen man kan få. Gud ändrar sig inte, håller sina löften. Där vi människor sviker varandra eller inte nå fram, finns Gud. Att utgå ifrån i detta är att ha tro. Röda Havet öppnar sig, Jerikos murar faller – men Rachav och hennes familj räddas. Läs om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel, profeterna… Alla kan berätta samma historia: hoppet var ute. Det var kört. Men de övergavs inte av Den som hade givit dem livet. Det var deras tro, det var deras verklighet. Jag hoppas att óm det kommer till kritan, du och jag kan känna samma tillit. Be om det. Jag gör det.

Filmen börjar med en scen på ett tåg (symbolen av industrialismen). Där träffar vi William Blake, en romantiskt kläd kille från Cleveland som åker tåg till Town of Machine. Den första dialogen har William med en maskinist. Maskinisten är en typiskt realist- han pratar om miljön som han är relaterat med och frågar- fördjupar sig i omständigheter. Maskinisten försöker att varna ”romantikern”. William representerar romantiken – en spontan och emotionell människa (åker till ”ingenstans” utan någon försäkring.) Från de här första minuterna jagade mig en känsla att filmen handlar om en konflikt mellan två epoker: romantiken och realismen. Det är väldigt intressant att se hur epoker förändras och jag ska försöka pröva min teori.
William Blakes äventyr fortsätter i Town of Machine. Där finns inget jobb för romantikern och han bara har råd med en liten flaska sprit. Utanför baren träffar han en tjej som säljer pappersrosor. En tjej som står någonstans i mellan romantiker och realister. Senare händelser leder huvudpersonen till förändringar: han fångar ett skott, tjejen dör och William kommer bli jagat av Dickinsson. (Enligt min teori representerar Dickinsson Charles Dickens, en av de mest lysande stjärnorna av realismen. Författare William Blake har aldrig träffat Charles Dickens och tiderna när de skrev stämmer inte riktigt- Dickens första bok tryckes 1836 och Blake dog 1827. Men som realismens symbol stämmer Dickens väldig bra eftersom William Blake och Charles Dickens skrev om London och deras verk går lätt att jämföra.) Dickinsson anställer tre mördare för att döda William. Mördarna påminner mig om artonhundratalets press. T.ex. ”Penny press” i USA- billig press för underklassen som man kan föreställa sig som en fiende av romantikens ideal.
William Blake vaknar och träffar den andra huvudpersonen- en indian som heter Nobody, en man som säger mycket utan att säga något. En man som heter ’Kroppslös’ leder romantikern William. (Indianen är som samvetet, en samling av principer och ideal som leder huvudpersonen till ett mål även om mannen inte uppfattar vad är det.) Nobody förklarar för William att han är död och att William måste lära sig prata med hjälp av skott och hans dikter ska skrivas med blod. William Blakes metamorfos börjas… Han får mer och mer romantikens egenskaper.
Tre jägare i en skog. Jag antar att de representerar ett samhälle på artonhundratalet. Indianen och William träffar dem långt bort från städerna och ”industrialismen” men jägarna drivs av viljan att äga utan att dela med sig. Denna vilja kommer att förstöra dem. Man kan tolka det som en förvarning. Romantikens ideal blev inte fysiska eller materiella värderingar utan bara andliga är värdefulla.
Scenen i en affär är en fortsättning av en kritik av människors koppling till pengar. Kyrkans representant är en rasist och riskerar sitt liv för att få belöningen för William Blakes död. Romantikerna vinner igen.
Blake och Nobody tas bara emot i en indianby. Det är också en tydlig koppling till romantikens karakteristik- en intresse till folkkultur, nationellt och etniskt ursprung.
-Du måste åka iväg nu, säger Nobody.
– Vart? frågar William.
-Ditt William Blake kommer ifrån, ditt där alla andar kommer ifrån, svarade Nobody.
Man kan inte säga att William Blake dör eller försvinner utan han lämnar ett jätte fotspår i litteraturen och romantikens idéer återkommer senare i symbolismens och modernismens epoker. Naturens skönhet, den allmänna uppkomsten av känslor över intelligens, ett försök förstå sig själv och människas personlighet, människans humörs och mentala förmågors förståelse, fokus på hjältars och andra figurers känslor och inre kamp beskriver romantiken och återspeglas i filmen. Tvekampen mellan realister och romantiker är inte så tydligt men det faktum att William Blake inte blev accepterat i den tiden förklarar mycket, tycker jag.
Jag har försökt att samla mina tankar om filmen och koppla dem till litteraturhistorien. Enligt Wikipedia handlar filmen bara om William Blake och poetens verk. Där finns även förklaringar till vilka scener i filmen kopplas till poetens dikter. Men jag har försökt att teckna lite fler paralleller mellan huvudpersonerna och epokens förändringar. Jag får erkänna att jag fortfarande bara har läst några William Blakes dikter och jag kan inte värdera Blakes verk. Men filmen imponerar på mig och den går att tolka på så många olika sätt. Mitt sätt är kanske helt fel men det var så roligt att söka och koppla ihop olika detaljer…

Valdas Siupinis
20 10 2017

Ibland står man och bultar på en dörr som är stängd, och tror att man inte kan komma någonstans. Men ofta är det bara att förskjuta blicken lite: och där ser man en annan dörr, som inte alls är låst, men som man inte alls hade upptäckt för att man koncentrerade sig så på den låsta. Det är sällan man kan öppna en dörr för någon annan, oftast måste människor själv öppna de dörrar som viktiga för dem, men man kan peka på dörren, och säga: har du sett att där finns en möjlighet kanske? Men ibland är det vår uppgift att öppna dörrar för andra. För våra barn till exempel. Det är vårt ansvar att i alla fall sätta dörren på glänt, till världen, till andra människor, till upplevelser och erfarenheter. Peka på Musikdörren, och säga: vill du kika in? Gitarr kanske? Piano? Peka på idrottsdörrerna: fotboll? Friidrott? Också på trons område. Bibeln är ganska tydlig: man kan inte ha sin mammas eller pappas tro, inte morfars heller. Man behöver sin egen erfarenhet av att vara älskad av själva livet, av Gud. Man kan inte bara lita på vad andra säger, man kan inte bygga sitt liv på andras erfarenheter. Men man kan tillsammans upptäcka dörrar som är på glänt, på en familjegudstjänst till exempel. Eller när man är tillsammans för att fira ett dop. Där finns då en tydlig öppen dörr…
Jesus talar ofta i bilder, använder bilder för att förklara det som är svårt att förstå. Han säger ofta: jag är…(sanningen, vägen, livet, Herden, Sonen, människosonen etc.) Han säger också: ”jag är grinden”. I samband att han talar om oss människor som får som behöver en herde. Grinden är för fåren det dörren är för oss: en säkerhet över natten, om den är stängd och faror hotar. En möjlighet när den öppnas, och vi vill gå ut i världen. Han är vårt skydd när det är svårt i livet, han är vår möjlighet när vi vill vidare, när vi vill till gröna ängar och vila vid vattnet. Det är av praktiska orsaker svårt att ha dörren till kyrkan öppen, men domkyrkans port är olåst från 8.00 till 20.00 hela sommaren, och från september till och med april 8.00 – 16.00.
Som sagt, den går inte att ha öppen, men den är olåst, och det finns automatiska dörröppnare. Och du är alltid välkommen att titta in och sitta en stund, tända ljus, vara med på orgelmusik onsdagar kl.12.15, och självklart också på mässan kl 11.00 på söndagar. Vi är en öppen folkkyrka, och det ska märkas, inte bara i Domkyrkan, utan också på gudstjänsterna och verksamheterna i Marieholmskyrkan, på Torsö och andra ställen. Dörren till mitt rum är allt som oftast också öppen, och även om jag har mycket att göra finns det alltid tid till ett samtal. Eller för att bara byta några ord. Men att säga det är kanske att sparka in en öppen dörr!

Jag ska börja med betyget: ”Vad döljer du för mig?” är värd fem björnbär, tycker jag. Filmen är vackert filmat, visar en vacker miljö, skådespeleriet har övertygat mig, manuset är både roligt och väcker eftertanke. Jag är imponerad av de organiska dialogerna och den tydliga strukturen i filmen- den böljar som havet innan, under och efter en storm.
Willem-Jan vågade inte skriva först, men han har tolkat filmen så som ”vad skulle hända om vännerna hade spelat det här spelet med mobiler”. Tolkningen stämmer nog bra- efter vännerna lämnar lägenheten där hade de haft festen, beter sig som om inget hade hänt. Örhängena som terapeuten, läkarens fru, kastar tillbaka till taxichauffören, dyker plötsligt upp i slutet av filmen som bekräftelse på det inte blev någon lek.

Jag har tänkt lite annorlunda. Jag tycker att antagonisten i filmen är läkarens fru, terapeuten. Hon föreslår leken och börjar ett okontrollerat experiment. Hennes motiv är att annonsera sin skilsmässa på ett överraskande sätt. Hennes romans med taxichauffören kompletterar hennes motiv.
Protagonistens roll tillhör läkaren. Hans samtal med dottern gör alla tysta, inte bara i filmen men i bion också. Läkarens empatiska känsla och pragmatismen låter honom förutse hur leken med hemligheterna skulle kunna sluta om de kommer att fortsätta. -Den svarta lådan, full med hemligheter är inget att leka med, sa läkaren.
Paret, där mannen bytte sin mobil och kvinnan inte hade några trosor på sig, genomlever sin medelålderskris. De båda flirtar och leker konstiga lekar för att uppleva att de fortfarande är önskade, intressanta och roliga. De är trötta på rutiner och på grund av detta letar de efter äventyr.
Mannen som är gay har en mask på sig för att anpassa sig till gänget och i samhället. Han sa att man måste försöka skydda dem som man älskar och att han försöker skydda sin pojkvän, sig själv och sin mamma från problem.
Taxichaufförens fru är den mest intressanta personen för mig. Hon är ny i gänget och försöker att anpassa sig. Hon har inget att dölja men beter sig naivt och opragmatiskt. Hon är en riktig hjältinna, tycker jag, eftersom hon upplever den största falskheten. Stormen lugnar ner sig efter männen bryter sig in i badrummet. Taxichaufförens fru säger sarkastiskt att chaufförens mamma gratulerade henne. Alla som bråkar förändras och åker i väg och låtsas att inget har hänt. Hände något i verkligheten? Blev det bara läkarens pragmatiska föreställande vad som skulle kunna hända, om de kommer att leka leken?

Jag gillar idén att vi brukar tycka synd om oss själva, att vi bara fördjupar oss i våra egna problem och tror att de är störst i världen. Om taxichaufförens fru upplever sådan otrohet i verkligheten och efter samtalet med svärmodern börjar låtsas att det inte hände nånting, då förlorar alla andras upplevelser sin betydelse. Hjältinnan är som en startpunkt- hennes värderingar och beteende är ett exempel för vännerna.
Kanske…

Eller en förvarning- en mobil innebär mer förstörande kraft än man kan tro.

Jag vill avsluta med Leonidas Donskis (en litauisk filosof) citat:
En del av respekten för en person är ett principiellt avståndstagande från att veta allt om personen. Viljan att veta allt är första steget till att förlora respekt och förtroende.

Valdas Siupinis