Jag ska börja med betyget: ”Vad döljer du för mig?” är värd fem björnbär, tycker jag. Filmen är vackert filmat, visar en vacker miljö, skådespeleriet har övertygat mig, manuset är både roligt och väcker eftertanke. Jag är imponerad av de organiska dialogerna och den tydliga strukturen i filmen- den böljar som havet innan, under och efter en storm.
Willem-Jan vågade inte skriva först, men han har tolkat filmen så som ”vad skulle hända om vännerna hade spelat det här spelet med mobiler”. Tolkningen stämmer nog bra- efter vännerna lämnar lägenheten där hade de haft festen, beter sig som om inget hade hänt. Örhängena som terapeuten, läkarens fru, kastar tillbaka till taxichauffören, dyker plötsligt upp i slutet av filmen som bekräftelse på det inte blev någon lek.

Jag har tänkt lite annorlunda. Jag tycker att antagonisten i filmen är läkarens fru, terapeuten. Hon föreslår leken och börjar ett okontrollerat experiment. Hennes motiv är att annonsera sin skilsmässa på ett överraskande sätt. Hennes romans med taxichauffören kompletterar hennes motiv.
Protagonistens roll tillhör läkaren. Hans samtal med dottern gör alla tysta, inte bara i filmen men i bion också. Läkarens empatiska känsla och pragmatismen låter honom förutse hur leken med hemligheterna skulle kunna sluta om de kommer att fortsätta. -Den svarta lådan, full med hemligheter är inget att leka med, sa läkaren.
Paret, där mannen bytte sin mobil och kvinnan inte hade några trosor på sig, genomlever sin medelålderskris. De båda flirtar och leker konstiga lekar för att uppleva att de fortfarande är önskade, intressanta och roliga. De är trötta på rutiner och på grund av detta letar de efter äventyr.
Mannen som är gay har en mask på sig för att anpassa sig till gänget och i samhället. Han sa att man måste försöka skydda dem som man älskar och att han försöker skydda sin pojkvän, sig själv och sin mamma från problem.
Taxichaufförens fru är den mest intressanta personen för mig. Hon är ny i gänget och försöker att anpassa sig. Hon har inget att dölja men beter sig naivt och opragmatiskt. Hon är en riktig hjältinna, tycker jag, eftersom hon upplever den största falskheten. Stormen lugnar ner sig efter männen bryter sig in i badrummet. Taxichaufförens fru säger sarkastiskt att chaufförens mamma gratulerade henne. Alla som bråkar förändras och åker i väg och låtsas att inget har hänt. Hände något i verkligheten? Blev det bara läkarens pragmatiska föreställande vad som skulle kunna hända, om de kommer att leka leken?

Jag gillar idén att vi brukar tycka synd om oss själva, att vi bara fördjupar oss i våra egna problem och tror att de är störst i världen. Om taxichaufförens fru upplever sådan otrohet i verkligheten och efter samtalet med svärmodern börjar låtsas att det inte hände nånting, då förlorar alla andras upplevelser sin betydelse. Hjältinnan är som en startpunkt- hennes värderingar och beteende är ett exempel för vännerna.
Kanske…

Eller en förvarning- en mobil innebär mer förstörande kraft än man kan tro.

Jag vill avsluta med Leonidas Donskis (en litauisk filosof) citat:
En del av respekten för en person är ett principiellt avståndstagande från att veta allt om personen. Viljan att veta allt är första steget till att förlora respekt och förtroende.

Valdas Siupinis