Gud gjorde alltså inte fel, när Gud skapade ormen med sin delade tunga. Ormen ingår i skapelsen, Gud står bakom den. Ser man en orm, ser man prov på Guds skapande arbete. (Och evolutionens verk, men det är en annan historia.) Men sedan i kapitel 3 i Första Moseboken börjar ormen prata. Den beskrivs inte som ond, men som listigast av all djur. Det står så tror jag för att man inte vet var man har den. Den är svår att bestämma plats på. Man ser den ringla fram, och sedan är den borta… Och den har som bekant en delat tunga. Den talar välformulerat, men det kan tolkas på olika sätt. Det är inga vanliga plumpa lögner den kommer med, men sanning är det verkligen inte heller, det den säger. En halvsanning är som bekant också en lögn. Ormen stryker människans ego medhårs, för att sedan hugga till med sitt gift. Den är len och sval men dess bett är allt annat än len och sval. Å ena sidan talar den sanning, men å andra sidan talar den det vi skulle vilja var sanning men som inte är det. Den smickrar. Och vem är inte känslig för det? O, vad vackert du sjunger, tycker kråkan om att höra. O, vad vacker du är, vill Babianen att andra ska säga. Vad snabb du är! Säger man till Sengångaren för att smickra. Nej, nu ljuger jag av rena farten. Djuren är inte känsliga för smicker. Det är vi människor. Tyvärr. Och därför ska man akta sig för ormen. Klappa den gärna när den är ofarlig. Lyssna försiktig om den börja prata. Men tro inte att den talar hela sanningen. Och var lika vaksam när människor talar smickrande. Men tror dem när de talar gott.

Jag var nyss i  Nord Italien i ett ekumeniskt kloster för både män och kvinnor, och där fanns det många avbildningar på ugglor. Och när jag frågade varför det fanns så många ugglor, så pekade en klosterbroder på en inmurad platta, och den visade sig innehålla samma text som finns i en svensk barnvisa. Och lyssnar man på den, så ser man är Ugglan nästan är motsatsen till Ormen.

“Om en vis gammal uggla berätta jag ska.

Ju mera hon hörde, ju mindre hon sa.

Ju mindre hon sa, desto mer fick hon höra.

Så borde alla mänskor göra”

en visa av Systrarna Klack

Ormen har inga öron men känner vibrationer mycket bra, och talar med delat tunga. Ugglan har stora ögon att se i mörkret med, och hör mycket bra. Och säger inte mycket.