I huvudet på … en åsna? (från VinterBladet Mariestads församling nr 4. 2018)

Hästar har jag respekt för, är inte riktigt bekväm i deras närhet. De är så stora, och i mina ögon alltid lite nervösa. Och jag tror det var min mor som lämnade vidare till mig någon slags rädsla för att bli sparkad. Hon har väl sagt: ”Akta dig!” en gång för mycket när vi var i närheten av en häst. Men åsnor, det är något helt annat. De har rätt mått tycker jag, inte så stora och skrämmande. Och så tycker jag de är så vackra, med korset på ryggen i de flesta fall. Det sägs att de fick det för att Jesus red på en åsna. Ja, åsnan får redan vara med när Maria och Josef kommer från Nasaret till Betlehem. Och deras åsna får dela stall med oxen och båda får vara med när Jesus föddes. Så är det i vår julkrubba helt självklart. Inte att det står i bibeln något om det, men de får gärna vara där, tycker jag. För värmens skull, för det fanns nog ingen annan värmekälla i stallet. Oxen är dåtidens traktor, urkraften som gör att lerjordar går att ploga och tunga lass går att dra. Men åsnan, den trippar fint på bergiga stigar, kommer in i trånga gränder och kan gå i trappor. Den kan bära lass på sin rygg, och även inte för tunga människor.

Och sedan 30 år senare när Jesus är vuxen och ska rida in i Jerusalem, då väljer han en åsna, för att tydliggöra för folket att han inte bara gör något som faller honom in, utan att han uppfyller det profeterna har talat om. (Profeten Sakarjas bok kapitel 9 t.ex.) Om man kan se romare eller egyptier framför sig stående på en tvåhjulig stridsvagn med en häst framför, kanske man kan förstå att hästar i bibeln förknippas med krig och strid och inte med ridskolor där ungdomar och vuxna spenderar mycket tid med sin häst och rider som en idrott. Men jag har alltid ändå lite svårt att läsa på första söndagen i advent om att Sakarja låter meddela att Gud ”… ska förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.” Fast det är bibelns sätt att rimma: man säger två gånger samma sak på olika sätt, man säger på två sätt att Guds ska stoppa krig: stridsvagnar ska bort och hästarna ska bort. Det är alltså inget fel på hästarna, utan på att folk för krig. När hästarna är borta, kan stridsvagnarna stå där de står, till ingen nytta. Och när då hästarna är en bild för krig, så blir åsnan Jesus rider på ännu tydligare en bild för fred. På en åsna rider man inte ut i krig, utan man galopperar inte ens. Man rider sakta, från sitt hus till fältet kanske, från marknaden fullastat hem igen. En åsna är ett vardagsdjur, fredlig, vänlig, stark men inte så det syns. Den är ödmjuk om nu ett djur kan vara det.

Jag har alltid haft som dröm att någon gång gå på långvandring genom Israel och Palestina, och då inte med en tung ryggsäck på ryggen, utan med en åsna som bär vatten och ryggsäckarna. Jag skulle nog inte klara att ta hand och styra en åsna, men det är en rolig dröm: jag skulle börja i Norra Israel, vandra genom Galiléen, via Afula över till Västbanken hela vägen till Jerusalem, och sedan ner till Jeriko och kanske genom Jordanien till Petra, och sedan till kusten igen via Beer Sheba. För att det skulle vara en möjlig resa måste det blir fred först. I alla lägen, för alla människor är det viktig med fred, och åsnan får vara symbol för det. Och dum är åsnan inte! Inte alls. Och inte jag, och inte du heller… Bli glad när någon kallar dig för åsna!

 

WJ

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.