Hjälp oss milde Herre Gud.
…för alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymden, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden – Bevara oss milde Herren Gud!
Litanian sjunger vi under fastan som förbön ibland. Jag har tyckt tidigare att texten har varit lite väl tung när det finns vår i luften och vinterns mörker har släppt sitt grepp. Men i år känns orden alldeles på sin plats. Jag tänker inte bara på Corona-oron, utan på hela situationen i världen. Ser man på nyheterna är det bara Corono för hela slanten, men allt annat finns kvar så klart. Mörka moln på flera håll. För människorna i Syrien ser det inte precis ljusare ut, med eller utan Corona. Venezuela – blir det någon lösning? Kongo…? Afghanistan… ja ni känner till listan. Och så några viktiga politiska ledare i världen som inte kan axla rollen, handlingsförlamning när det gäller klimatet, och så ett virus ovanpå detta.
Flyktingsituationen 2015 klarade vi galant om man jämför med de andra kriserna vi står inför. Sverige stannade inte, världen stannade inte. Många av dem som kom då har landat på riktigt hos oss, och de kommer att smälta in som Balkanflyktingarna har gjort tidigare. En ny våg skulle vi visst klara, om vi bara reagerar lika solidarisk som vi gjorde då. Antingen måste vi få stopp på kriget i Syrien och oron i hela Mellanöstern, eller så får vi ta emot flyktingar. Så är det bara. Något annat val finns inte. Jag tycker, trots att många inte håller med mig, att de månaderna 2015 /16 visade vad vi kunde om vi verkligen vill.
Annat är det med klimatet. Där är det samma enkla val vi står inför: antingen begränsar vi våra utsläpp av CO2 och minskar halten av växthusgaser och stoppar uppvärmningen, eller så gör vi det inte i tid, och då är det kört, på det viset att vi måste ställa om vårt sätt att leva men då ’under galgen’ i stället för nu, när det fortfarande finns tid. Annars kommer vårt liv på jorden att ändras drastiskt, och vi kommer att få många fler klimatflyktingar än var kriget i Syrien kan förorsaka. Ett enkelt val egentligen.
Och det visar sig att vi kan minska utsläppet. Det är väl konstigt att ett virus kan åstadkomma det som hot mot våra barn och barnbarns överlevnad inte kunde. Nu plötsligt går det att välja bort flyget. Men bara under Corona-hotets galge.
Jag håller inte med de som tycker att man inte ska oroa folk. Finns det anledning till oro, är oro den mest adekvata känslan man kan ha. Allt annat är lögn och rosa drömmar. Men oron ska inte förlama oss, och inte heller gå över till panik. Någon har sagt: låt dina känslor vara motorn, men sätt dem inte bakom ratten. Nu är jag inte så mycket för bilar och bilbildspråk, men det här förstår jag och håller med. Förståndet ska styra vad vi gör, men kraften framåt kan man mycket väl få av sina känslor, även av oro och rädsla.
Därför: lyssna på expertisen, de som verkligen kan detta med smitta och virus. Inte självutnämnda experter på Facebook som ger goda råd, dem kan man vara utan. De verkliga expertisen kan visa vägen vad vi ska göra när vi ska välja, vad vi ska göra tillsammans. Och kraften att verkligen göra detta, att verkligen tvätta händerna en extra gång och mycket annat, den kraften kan man få ur sin oro. Så vårda den öm.
Kristna säger massa kloka saker. Kristna säger också en massa dumheter. En av de dummaste utsagor av en kristen var på någon slags konferens jag bara lite snabbt tittade in i, i Jerusalem 1980. Det var mitt under inbördeskriget i Libanon. En kvinna berättade att hon aldrig hade sovit så bra som under de värsta bombningar omkring henne. För hon litade på Gud och visste att hon inte skulle träffas av en bomb. Med bibelverser som stöd så klart. Att lita på Gud är så klart bra i alla lägen, även under bombhot eller Coronavirusattack. Men att sova gott tyder på att man inte har förstått något. Nej. Jag är inte rädd att drabbas av virus. Händer det så händer det. Men jag måste se till att jag inte smittar andra, inte upptar sjukhussäng i onödan, inte belastar andra i min omgivning, utan hjälper dem. I stället för att sova gott kunde hon varit frivillig hos Röda korset, tröstat barn som förlorat sina föräldrar. Sett till att skadade räddades ur bombade höghus etc.
Så är det också nu. Medan vi litar på Gud, och Guds omsorg om oss alla, kan vi se till att vi hjälper de som behöver hjälp, tröstar de som är rädda, ringer dem som är ensamma och se till att vi inte i onödan belastar vården. Gud ger oss ett uppdrag, och det uppdraget är inte att sova oss igenom den här perioden. Men sova behöver vi så klart – och vila. Så att vi orkar. Orkar vara Guds medarbetare i ett land som har visat sig vara kapabel att hantera kriser.