Av Corona tvungen.

Nu ska jag snart gå – och stanna hemma.

Det kommer att bli min första planerade gudstjänst jag går på som jag ser på en skärm.

Nog har jag tidigare tittat lite halvt på en tv-gudstjänst, men då har jag inte deltagit på riktigt. Jag har varit tittare, men inte deltagare. Nu tänker jag bli deltagare, inte bara tittare. AV CORONA tvungen.


Stänga av andra intryck, gå in i det digitala rummet, och försöka vara med. Det kommer att bli en ny upplevelse. Vad jag är mest nyfiken på är om jag kan känna att andra är med. Känns det som att vara med om något gemensamt? Delar vi som tittar något väsentligt? Jag vet ju att ’den och den’ är med, säkert. Och så räknar jag med att hon är med, och han. Och så många andra, jag kan se minst en 40 framför mig. Och när jag tänker efter många fler. Slår de upp psalmboken, och om de inte sjunger med – kommer jag att göra det? Känns det inte konstigt?- så läser de med i texten. Och lyssnar till de vackra texterna som hör dagen till.

Jag hade verkligen inte tänkt mig detta. Det tog lite tid att vänja mig vid tanken. Jag som är van (och vän av) att en gudstjänst i normalfall ser ut som en högmässa. Jag som iofs tycker att ordet är en viktig del, men som i alla år har upplevt att delandet av brödet och vinet, kristi kropp och blod för mig och oss alla utgivna, förklarar och förtydligar ordet. Det är inkarnationen, det är ordet som blir kött. Och nu var vi en av de första församlingar som stoppade mässan. Som uppmanade folk att inte komma. En helt obegriplig uppmaning, om inte situationen varit så pass allvarlig. I den lilla backspegeln vi har nu, ser jag att vi antagligen gjorde rätt. Vi måste vara försiktiga, för allas skull. För att snabbt kunna komma tillbaka till en annan verklighet än dagens.

Men komma tillbaka till hur det var?

Ska vi det?

I bästa fall har vi lärt oss något. T.ex. kanske vi kan förhålla oss lite lugnare till att ’hälsa på’. På 40-talet kände släktingar från Göteborg som besökte mina svärföräldrar i Lerum att de behövde sova över, efter en sådan resa. Nu pendlar många 10 ggr längre sträcker varje dag utan att blinka. För kunde man veta var en produkt var tillverkat. Nu vet man knappast var en produkt är sammansatt, inte var delarna är tillverkade, och inte alls var materialet kommer ifrån. Alla dessa mer eller mindre nödvändiga resor som följer globaliseringen, har ju sitt pris. För miljön, men även för vår hälsa visar det nu.

Förhoppningsvis kommer den dagen snart att ska kunna samlas igen, hemma och i kyrkan.

Om en timme börjar gudstjänsten.

Du är med kanske? Eller var med?

5 kommentarer

Ingemar Ekström säger
5 april 2020 – 11:30

Uppskattar ditt initiativ till att sända Gudstjänst via fb live. Det är ju även bra teknik och god kvalitet. Jag upplever att jag deltar i gudstjänsten i den för mig så kända kyrkan och kan känna närhet trots allt.

Kerstin säger
5 april 2020 – 11:41

Du har rätt i att det ofta blir en envägsupplevelse. Jag känner större gemenskap i en radiogudstjänst, oklart varför. Men i nuläget finns inget alternativ för oss som för många många andra.

Christina Ekström säger
5 april 2020 – 11:43

Kanske nyttigt! Även om jag är och har varit en van kyrkobesökare och tycker att gemenskapen i kyrkan under gudstjänsten är så oerhört viktig så kan jag nästan säga att jag är van vid TV-gudstjänster. När våra barn var små var dom ofta sjuka vid just påsk och vi hade ingen släkting som kunde ställa upp så det var bara att tända ett ljus, ta fram psalmboken och sätta sig framför TV-n med det sjuka barnet i famnen. Jag måste säga att jag upplevt fantastiska gudstjänster så. Och i nutid var TV-gudstjänsterna så viktiga den jobbiga tiden som Ingemar var sjuk och låg på sjukhuset.
Idag har jag känt mig så delaktig. Tack för detta fina och viktiga initiativ med webbsänt! Hälsa Adam och tacka för hans insats!

Willem-Jan Fens säger
5 april 2020 – 11:57

... men under en radiogudstjänst har jag svårare för att 'sitta ner och vara med' . Det blir ofta att ... jag hämtar en kopp kaffe, vattnar blommorna etc. under tiden. Nu försökte jag 'vara med' och sitta ner och sjunga med. Det gick, kändes lite ovant bara.

Britta Johansson säger
6 april 2020 – 06:11

Fint att läsa kommentarerna om fb-gtj! Jag som inte har fb, ”reste” ända till Linköping och var med om en gtj där Frälsningsarmén och Grekisk Ortodoxa kyrkan var delaktiga tills m biskopen. Men tänt ljus och psalmbok blir man delaktig och jag är tacksam för att denna Corona chock ändå sker när världen är digitaliserad. Men - saknaden är stoor efter gudstjänstlivet i församlingen...!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.