De där orden med sam-…. är viktiga. Jag tänker på sam-vete: det vi vet tillsammans att det är gott och som vi ska leva efter. Sam-hälle: att vi håller ihop helt enkelt. Sam-syn: att vi har olika perspektiv som människor, men att vi ändå försöker se saker och ting på samma sätt, att vi är överens om vad vi ser. Sam-fällighet: där man ansvarar tillsammans för något. Samarbete: det jobb vi gör tillsammans. Sambo: den man lever sitt liv tillsammans med. Samförstånd: det vi är överens om.
Ja det finns flera som du kan komma på säkert. Alla är positiva ord, och det ligger alltid något demokratiskt i betydelse. Det är inte en som bestämmer hur det är, vad man ska göra, och hur man ska göra, utan vi är flera, och vi är överens, kanske inte om alla detaljer, men i alla fall om huvudlinjen. Biskop Åke i Skara betonar ofta på detta ord ”tillsammans”. ”Tillsammans i Skara stift ska vi tydligt i ord och handling tala om Jesus”. Det är stiftets (och Mariestads församlings) vision. Inte var och en på sitt eget sätt, utan tillsammans. Det ska inte vara enformigt, inte enkelriktat, inte envis. Nej, tillsammans.
Det handlar söndagens texter om: hur vi lever vårt liv tillsammans, hur människor hör ihop, hur vi delar ansvar och visar omsorg. Inom familjen, inom släkten, inom byn, inom staden inom församlingen. Vi – vem hör till? Börjar vi sätta gränser för vem som får vara med, så blir det ofta inte bra. Om man säger: han är släkt och jag bryr mig, men hon är inte släkt, så jag bryr mig inte, blir det ingen sammanhållning utan splittring, och det är motsatsen till tillsammans. Släkten är viktigt, där kan vi i bästa fall få en stor trygghet, men de ingifta då? Hör de till? Ja, säger bibeln. Skilj inte på det viset människor åt. Byn är viktigt, staden är viktigt, där hittar vi människor att umgås med, jobba tillsammans med. Men de som flyttar in? Hör de till? Ja, säger bibeln, också invandraren eller främlingen som den kallas i bibeln, hör till. Guds goda gåvor räcker till oss alla.
Jorden ska brukas av alla, alla gemensamt, alla tillsammans. Den känner inga rika bara fattiga, som den föder. Det är inte av ditt goda som du ger till den fattiga, det är en del av hens eget som du ger tillbaka.
Detta skrev biskop Ambrosius redan på 300-talet. Och det är bara att hålla med, tycker jag.
Willem-Jan Fens
Präst i Mariestads församling