Allt är annorlunda nu under pandemin. Men det blir jul i alla fall! Och för att förbereda oss har vi adventstiden på oss. En fasta från början, som egentligen varade till och med julafton. Det var då på julafton man doppade det gamla brödet i skinkspadet, för att få lite försmak av skinkan som skulle fram till jul. Ja, vi i vår tid är otåliga. I en pjäs av Lars Norén (som inte skriver några komedier precis, ni vet…) säger en far till sin vuxna dotter något som: ” …du har aldrig haft tålamod, och tar på dig pälskappan innan vintern slår till!” Det där med päls är ju inte så vanligt längre. Men allt annat tar vi också gärna lite tidigare på oss, för varje år lite tidigare, känns det ibland. Men resultatet blir ofta att man hinner tröttna på festen i förtid. Och julgranen riskerar att åka ut på annandag jul.
I kyrkan försöker vi hålla tidsschemat som ligger i kyrkoåret, annars blir det svårt att hålla ordning på psalmerna och texterna. Nu på söndag blir det HOSIANNA! Då vet man att advent har börjat! Hosianna-ropet är både glatt och allvarligt: det är hebreiska och betyder ”Rädda oss då!” Så det är ett rop om hjälp, men samtidigt ett glatt rop, för vi ser att Jesus rider in i Jerusalem – inte för att han tycker det är häftigt, utan för att vi behöver honom, Davids son. Man kan tycka det är lite fel att han rider in som vuxen innan jul när han föds, men det är för att vi ska vara medvetna om varför han blir född, varför han vill vara vår lillebror, för att sedan bli vår storebror. Han vill visa oss vägen till ett liv värd namnet. Han kommer som befriare till oss alla, och inbjuder oss att följa honom. Också i Corona-pandemin. Också det livet med alla sina begränsningar vill han dela med oss.
Så även om du inte kan vara med som vanligt och sjunga eller lyssna, så tänk på att sången pågår världen över, dygnet runt i olika tidszoner, och du kan vara med genom att säga eller sjunga: Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!
Glad advent önskar jag er alla!