Jag tar inte fram hela förhistorie om Elia och Baal, det tar oss för långt bort. Men hela Elias kamp under hela hans liv handlar om striden vem som ger landet fruktbarhet. Är det Baal – med fruktbarhetskulten, man måste ge för att få. Eller är det Israels Gud som ger av nåd – alltså gratis, utan att vi behöver ge. En Gud som vårdar relationen mellan sig och sin skapelse, där det finns krav, men inte krav på att ge, utan krav på att vårda: de sociala relationerna, de andliga relationerna, de ekologiska relationerna och de ekonomiska relationerna.
Baalskulten vinner av och till, folket går över till att tänka sådd och skörd: Vems fel är det att mannen är blind, hans eller hans föräldrar? Frågar folk Jesus. Så Baalstänkande fanns på Jesus tid, och på vår tid. De som inte har arbetat i Sverige, varför ska de få social trygghet? Fråga vissa även idag. Slutstriden vinns av Israels Gud, det vet vi, men i det stora kriget förlorar Guds medarbetare slagen ibland. Som nu. Elia är i en djup depression. Han är rädd och flyr för sitt liv. Satsar man hela sitt liv och all sin tid på att hålla människor fria, föra dem till ett liv där man verkligen kan vårda de viktiga relationerna i sitt liv och arbetar för en social, en andlig och en ekonomisk och ekologisk hållbarhet, och man får lägga ner allt och fly för sitt liv, då är inte depressionen långt borta. Vad var meningen med det hela? Vad spelar det jag har gjort för roll? är allt inte bara tomhet och av inget värde?
Det är så bra att Gud inte ger upp oss. Gud behöver sina medarbetare, behöver sina kämpar. Gud behöver dig, och mig. När vi ger upp, när vi läggar oss på soffan eller under en ginstbuske om du har någon sådan- ja de finns rätt så mycket på Torsö… lite invasiva har jag hört, då skickar Gud en ängel, som inte säger: Ryck upp dig! Om du sår får du skörda! Nej, ängeln kommer med vatten och bröd, och i kyrkan med vin och bröd när Corona är över. Och säger: Stig upp och ät! Annars orkar du inte gå hela vägen! Och hela vägen, det var för Elia vägen till Horeb, Guds berg, där han får möta Gud i ljudet av en stilla susning. Så arbetar den Gud som vårdar sig om relationer. Så tar vi emot nåden, den som fyller på av vatten och bröd och energi, det vi inte själva kan åstadkomma. Lovad vare Gud.
– Achav berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd. Då skickade Isebel bud till Elia och lät säga: »Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om jag inte redan i morgon låter dig möta samma öde som dessa profeter.« Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda, där han lämnade kvar sin tjänare. Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. »Det är nog«, sade han, »ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.« Han lade sig ner och somnade där under ginstbusken. Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: »Stig upp och ät!«När Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden; han åt och drack och lade sig att sova igen. Herrens ängel kom en andra gång och rörde vid honom. »Stig upp och ät«, sade han, »annars orkar du inte hela vägen.« Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.
1 Kung 19