Ja, hopp är en känsla, något man upplever, ett mänskligt behov. Utan hopp går det knappast att leva. Då känner man sig ensam och förtvivlad, man får dålig självbild, och känner att man bara är till besvär.

Václav Havels har skrivit om hopp. Han beskriver hopp som något som inte är en verklighetsflykt, utan tvärtom innebär modet att se verkligheten som den är, och samtidigt våga tro att det går att göra något. Våga tro att det spelar roll vad vi gör, själva, men också som grupp, som församling, som kommun, som land. Som EU.

Jag såg just en film som jag kan rekommendera: Don’t look up.

Filmen är tung, ligger kvar som en sten i hjärtat, men det fanns ett stråk av hopp i den. En mycket vacker scen på slutet av filmen, föreslagit av skådespelaren som har huvudrollen i just den scenen, han som spelar Yule:  De har alla gjort vad de kunnat, men det gick inte hela vägen fram. Men de samlas, runt ett bord, till det som är antagligen deras sista måltid. De berättar för varandra vad som har varit bra i deras liv, och man ser att de får styrka av att vara tillsammans, och av att göra det som människor gör när livet är som bäst:  äta tillsammans, inte äta för att överleva, utan äta för att njuta av maten och varandras sällskap. När de har berättat färdigt säger någon: Ska vi säga ”amen” tillsammans? Ingen är religiös, och de har inga ord för bön. Men det har Yule. Han har tagit avstånd från etablerad religion, men har uppfostrats i den, kan den, har orden. Han räcker sina händer till dem bredvid sig, och alla räcker varandra händerna i en cirkel runt bordet, och han ber. Bönen kunde passa in som dagen bön på söndag:

“Dearest Father and almighty Creator,

we ask for your grace tonight, despite our pride.

Your forgiveness despite our doubt.

Most of all, Lord, we ask for your love to soothe us through these dark times.
May we face whatever is to come in Your divine will
with courage and open hearts of acceptance. Amen.”

På svenska i min översättning:

”Kära Fader och allsmäktig skapare, vi ber dig om din nåd ikväll, trots vår egen stolthet.

Din förlåtelse, trots vårt eget tvivel.

Mest av allt, Herre, ber vi om att din kärlek ska lugna oss i dessa mörka tider.

Må vi möta det som kommer genom din gudomliga vilja med mod och öppna accepterande hjärtan. Amen.”

Att vara tillsammans ger oss hopp och mod att leva. Även den sista minuten.

Se nu denna film, och tänk inte på eventuella meteorer, utan på klimatet. Vår tid att handla är utmätt. Vi kan göra det som behövs. De som styr de stora skeenden är inte vidare intresserade. Det hänger på oss alla att göra det vi kan.

Men vi får göra det tillsammans.