Bakgrund:  Judas rike har upphört. Templet är plundrat förstört, och eliten har förts till Babylon, där kung Nebukadnessar styr. I sitt andra regeringsår har han en dröm och han vill att de visa i riket ska berätta vad han har drömt. Visst är det svårt ibland att veta vad man har drömt, när man vaknar vet man, men sedan är det borta rätt så snabbt, och man undrar: vad var det jag drömt egentligen? Men det kan de visa männen i Babylon naturligtvis inte. Då kommer Daniel in i berättelsen, och han säger ungefär: Ingen kan veta vad du har drömt, förutom Gud. Och Gud har låtit mig veta att du drömde om en stor bildstod, huvudet av guld, sedan neråt silver, koppar, järn, och fötterna var gjorda av  järnblandad lera. och Daniel tyder drömmen som en profetia: hur det ska gå i framtiden för riket. Kungen tillber Gud. Och han blir fäst vid Daniel, litar på honom.

Sedan låter Nebukadnessar tillverka en stor gudabild, och alla ska tillbe den. Och det gör inte Daniel och hans vänner, och då kommer berättelsen om Daniel i den brinnande ugnen, och han bränns inte av elden.

Sedan har kungen en dröm till, om ett stort träd som räcker upp till himlen. Ett träd som huggs ner, och stubben binds vid jorden med järn.  Daniel förklarar även den drömmen. Det är en dom över kungen: han ska bli utstött bland människor och leva bland markens djur. Tills han erkänner att Gud är den som styr. Så händer också. Han försvinner från scenen, men kommer tillbaka när han inser att det är himlen som har makten.

Belassar, hans son blir sedan nästa kung. Daniel är kvar vid hovet. Det ordnas ett gästabud, och Belassar låter ta fram de gyllene kärlen som kommer från templet i Jerusalem, för att dricka ur dem. Och kungen prisar gudarna av silver, guld och järn, koppar trä och sten. Och när han gör det, skriver en hand bokstäver på väggen. Det skrämmer kungen Belassar, men ingen kan läsa och tolka orden. Förutom Daniel. Mene mene tekel ufarsin – som Daniel tyder som: du har vägts på en våg, och befunnits för lätt. Dit rike ska ges åt Perserna.

Jag kommer så väl ihåg rädslan jag kände som litet barn, i början på 60-talet, jag var 5 eller 6 år, när militärflygplan flög över Haag, det fanns en militärflygplats inte så långt utanför staden. Min rädsla gällde kriget, som min pappa inte ville prata om, och som min mamma berättare historier om, hon hade det bra hela kriget och hjälpte människor som hade gått under jorden med matkuponger, hon jobbade på kupongdistributionen. 1962 var det knappt två decenier efter kriget, och en hel stadsdel, Benoorderhout låg fortfarande i ruiner, från bomber som inte nådde London och kraschade efter några km i Haags centrum. Krigsflygplan betydde bomber i min värld. Mycket otäckt för ett barn som kan ordet krig, och Hitler, men inte vet vad det egentligen är. Sedan fick man lära, se bilder och läsa om Nazi-Tysklands annektering av Tjeckoslovakien, och Österike – de talar ju tyska där! Och anfallet mot Polen: där bor det ett folk som är mindre värd, de ska bort, och tyskar ska in! Tyskar behöver utrymme. Lebensraum! Var det så i Europa? Efter detta hemska krig är slut, tror man att alla har lärt sin läxa, men sedan kommer kriget på Balkan, med hur mycket lidande som helst, igen, igen i Europa! Vem kunde tro det? Och sedan Olympiska spelen i Ryssland – och ockupationen av Krim och Östra Ukraina. Georgien ockuperades också delvis. Belarus diktator håller sig vid makten med hjälp av Putin.

Och så vaknar vi idag med nyheterna att Ukraina har invaderats. Diplomati och samtal har inte hjälpt. En svart dag, en svart sida i våra historieböcker som vi nu måste skriva om.

Men då tänker jag på Putin. Han tror så mycket – men inte på den Gud som har skapat himmel och jord, han tror på sig själv som Belassar. Och på de vita väggarna i Kreml står samma text skriven som i Belassars palats vita putsade väggar. Men Putin kan inte heller tyda skriften. Han ser antagligen inte ens skriften. Han har ingen Daniel som kan tyda tecknen. Men hans rike är dödsdömt, det vet vi. Det som skulle kunna rädda honom är samma som kunde ha räddat Nebukadnessar: ”Gör dig fri från dina synder, genom att göra gott, och från dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga”. (Daniel 4: 24)

Men Putin liksom Nebukadnessar säger: ”Se detta är det stora riket som jag har byggt upp till ett kungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ära!” (Daniel 4:27)

Var så säker att också Putins dagar är räknade, han har vägts, och befunnits för lätt. Liksom Belassar. De duger inte i Guds ögon. De gör inte gott och övar inte barmhärtighet mot de fattiga.  Och vi? Så länge ligger det på oss att öva barmhärtighet och göra gott, för det behövs. Mer än någonsin.

Vi ber:

Gud var med folket i Ukraina som utsätts gång på gång för stort lidande. Vi ber också för Rysslands folk, att de må få styrka att bli fria, och leva i harmoni med sina grannar, och och andra folk och nationer. Vi ber för Sverige, att vi tillsammans ska rusta oss för fred. Din fred. Hjälp oss alla att komma med fred där krig råder. Låt oss vara barmhärtiga mot de som söker skydd hos oss.

Låt ditt rike komma, låt din vilja ske, som på Daniels tid.

Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan be, och svara på vad andra ropar om och ber, gå samman steg för steg, och något sker, för Jesus finns bland oss idag. (Sv.psalm 591)