Livets skönhet och skörhet

Tänk på att din närmaste granne antagligen sover, om det är en myra, eller kanske en mus, och att din närmaste släkting är en schimpans. En Bonobon, dvärgschimpans som de hette förr. Du är inte ensam. Du har grannar, du har släkt. Du är kanske just nu inte tillsammans med andra människor, men du är inte ensam. Men man kan känna sig ensam. Ljuset i världen, ljuset i livet… När kommer ljuset tillbaka?

Betänk också Gustaf Frödings ord i dikten En fattig munk från Skara:

”… och solen går upp var morgon ny och björkar om vårarne knoppas – vi skulle inte jag hoppas?”

Allt du kommer att vara med om idag: du kommer att se samband med det ena som händer och det andra… Ett samband du ser är inte alltid självklart för andra, det beror på vad man har varit med om, hur man just idag associerar- jag ser en pelargon nu och då tänker jag Appleblossom, och så kommer fruktträd, så kommer Betuwe, så kommer Hallon, så kommer Snår, så kommer Dalby, så kommer Lund, så kommer Studier och så kommer  …   just nu kommer detta, imorgon kommer det antagligen andra saker, och för dig poppar igen helt andra saker och händelser upp när du tänker på ordet Pelargon. Det som verkar vara en tydlig orsakssammanhang för mig, är det kanske inte för dig.

Naturlagarna står fast. Det finns gränser för livet som gör att livet inte är möjligt utanför dem. Fysik, biologi, ekologi, kemi ja det finns lagar på många områden. Men de andra lagarna, de som inte är naturlagarna, de är vi inte bundna av. Dem måste vi själva bedöma om vi vill följa. ”Om du inte äter upp din mat får du inte glass till efterrätt!” Det är en regel, en lag som är högst godtycklig. Men att glassen om den står framme på bordet smälter, det är inte godtyckligt. De tio orden som de benämns på hebreiska, 10 Guds bud brukar vi säga, de är absolut inte naturlagar. Och de är inte alls som lagarna hos de gamla Grekerna: där följer brott mot gudomliga lagar av ett oundvikligt straff även om lagbrottet begås helt omedvetet. De tio orden är inte heller som lagarna hos fruktbarhetskulterna: Om man bryter en lag så mister man utdelning i slutändan. Nej, de tio orden handlar om att vi människor ska kunna behålla den frihet vi är skapade till: frihet att ta emot varje dag som en ny gåva. Att ta emot, utan baktankar, precis som små barn tar emot med glädje, utan att ens fundera på hur de ska återgälda det de har fått. Den öppenheten, den friheten ser man minska hos barnen när de växer upp. Och visst kommer man ihåg själv situationer då tilltron till andra fick sig en törne, seden en ordentligt hack, sedan kanske försvann. Varför blir det så?

För att relationer skadas när gemensamma regler som finns till med hänsyn till de svagaste överträds. När vi säger han eller hon i stället för du. När andra människor blir till för någonting, inte respekteras för sin egen värde. När vi vill styra andra att göra det vi vill, det vi känner för, det vi behöver.

Livet är skört, det goda livet går lätt sönder, men skönhet och skörhet hör ihop. De vackraste blommor håller inte särskilt länge. De vackraste platser kan man bara uppleva ibland. De vackraste relationer får sig lätt en knäck de med. Men det går att odla och plocka nya blommor, det går att upptäcka nya platser där man känner att man är nära paradiset, det går att läka såriga relationer, och det går att skapa nya relationer.

Ljuset återkommer, Johannes Döparen banar vägen för honom som ska ”tikkun olam…” en hebreisk term som betyder ’laga världen’. Världen är trasig, det sköna har visat sig vara allt för skört, fred är svår att skapa, men krig verkar lätt att starta. Vi måste laga världen, vi måste laga våra trasiga relationer, vi måste ta hand om vår värld och alla som bebor den.

Och vi kan inte det av egen kraft, det har visat sig. Men Tredje söndagen i Advent berättar om Johannes Döparen som röjer bråte ur vägen så att den av Gud lovade Messias kan komma fram och se oss i ögonen, och säga: Du kan, om du litar på mig!

Men att lita på någon man inte känner särkskilt väl är inte lätt. Det går inte lita på befallning. Och därför är det så bra att vi först också får höra om Maria som litar på Gud, litar på ängelns budskap. Och sedan även om hur Gud, helt försiktigt för att inte skrämma oss, kommer till oss som ett barn, i en krubba i ett stall. Och sedan får vi bygga upp ett förtroende, när vi mer och mer lär känna honom. Då vågar vi lita på honom!

Det blir bra.

Det blir bra i vår värld.

Den blir lagad.