fred

Bocken som trädgårdsmästare (andakt vid Julmusiken 15 december 2019 Domkyrkan i Mariestad)

Alltså en värdecheck instucken i en Lindstubbe, för hur mycket trädgårdsinköp som helst. Det blir roligt, att leta fram ett dyrt träd eller en dyrbar buske eller perenn, och bara ställa det vid kassan. Vad säger ni om Guckusko på  Marieholmsvägen? Det blir underbart. Samtidigt när vi pratade om det under frukosten satt hunden och tiggde om en ostbit, och anmälde sig att vara kock vid julmiddagen. Vi låter hunden prata ibland, och den sa att den mycket väl kunde komponera en måltid. Jag var tveksam, jag tror inte vi har samma smak riktigt. Jag sa: javisst! Hunden som kock, då kan vi sätta en bock till trädgårdsmästare! Då skulle det inte bli mycket av våra trädgårdstankar. Man kan se det framför sig. Jag köper en fin guckusko och planterar den varsamt på ett lugnt ställe och trädgårdsmästare Bock tar den som förrätt till kvällsmaten.

Det är ju egentligen det som Johannes Döparen reagerar mot: fel person på jobbet, okunskap får ställa till det. Slöseri är resultatet. Och ändå har vi alla hållit på med det. Vi har byggt upp ett samhälle som i o f s nästan är ett paradis, men det finns bara det lilla kruxet… ett paradis, men inte för alla. Vad ropar Johannes: Bana väg för Herren, gör hans stiger raka. Varje klyfta ska fyllas, varje berg och höjd ska sänkas …. alla människor ska se Guds frälsning. Ett paradis som inte är till för alla, det finns klyftor som blir större, och Johannas säger att de ska fyllas! Vad har vi gjort? Vi har satt bocken till trädgårdsmästare. Lyssnat på fel råd, tagit fel beslut. Alla människor ska se Guds frälsning – inte bara vissa! Och paradiset skapar vi inte på jorden. Om någon ropar: Här är det! Så tror inte på det. Ett bättre eller ett mindre bättre samhälle kan vi åstadkomma, men paradiset når vi inte- inte än. Hur ska man då rätta stigarna, hur ska man då fylla klyftorna? Det måste väl vara väldigt svårt… mycket arbete, mycket teknik… många dyra konsulter… Konsulter som kanske heter Bock i efternamn, bäst att kolla! Ska vi fråga Johannes hur vi ska räta ut stigarna och fylla klyftorna? Inkomstklyftorna, samhällsklyftorna mellan bostadsområden, klyftorna mellan människor som aldrig träffas pga. att de inte ser varandra, alla de klyftorna ….

 Först får vi en kalldusch av honom. Huggormsyngel, kallar han oss! (ja även mig som har jobbat 25 år i församlingen!) ”Anställa bocken som trädgårdsmästare!”, ropar han, ”och sedan ha mage och fråga vad man ska göra för att få livet att växa!”

Men Johannes Döparen är ändå en människa med mycket kärlek, annars hade han inte stått där vid floden Jordan och döpt folk och talat till dem, talat till oss ikväll. Han har mycket kärlek, och han säger lite lugnare nu: ”Bär sådan frukt som hör till omvändelse. Köpt bara rättvisemärkt kaffe. Det är Fair träde som gäller, inte något annat. Cykla när du kan, och om du kör bil ta hänsyn till cyklarna! Lämna alla dessa kläder du inte har användning av till Second hand på Stockholmsvägen, och lämna en matkasse till diakonerna som kan se till att de som behöver den får den. Titta en gång till på din löneavi, och förundra dig. Det är ändå ganska mycket pengar om man tänker på de flesta på vår jord…”  Ja, det står faktiskt så i bibeln att Johannes sa det här, inte bokstavligen men nästan . Det står att han säger: ”Om du har två skjortor, ge en till någon som inte har, och om du har bröd ska göra på samma sätt”.  Det är enkla saker, riktigt bas-saker att göra, som kristen, som människa. Jag tycker mig höra liknande från Greta Thunberg. Hon varnar för dåliga ledare. Hon varnar för att sätta bocken till trädgårdsmästare. Hon vill att stigarna blir raka, inte krångla till det. Lyssna på vad vetenskapen säger och ta beslut! Det förväntar hon sig att de med makt ska göra. Hennes budskap ligger väldigt nära Johannes Döparens. Och vi måste handla, och sätta bocken i ett rep på en gräsmatta.   Där kan den beta och gör inte någon skada. Tvärtom.

Och sedan måste vi släppa vår rädsla. Var inte rädd att göra det rätta. Ha inte nerverna utanpå, var inte för känslig, det är bråttom, men panik hjälper ingen. Gör vad du ska, omvänd dig, men panika inte.  Och därför detta tips till slut. Visst är det svårt att önska sig något vettigt i julklapp?

Några gånger har jag avslöjat vad jag önskar mig i julklapp. Jag tänkte göra det i år igen. Jag önskar mig… en tub Silicon.  Förutom allt som jag redan kände till som användningsområden för silikon, som att ha på gummilisterna i bilen så att dörrarna inte fryser fast, och som tätning och fogning i badrummet, och för cupcake-formar, en degskrapa, isformar och durkslag i köket, så hörde jag alldeles nyss, det var i torsdagsmorgon i vetenskapsnytt på radion, att man har gjort konstgjorda nerver av silikon. Och därför är det säkert bra att ha en tub silikon i skåpet. När nerverna är hårt spända av allt vi råkar ut för och är rädda för, då kan man laga en nerv som gått av med en liten tråd av färsk silikon. Lite nerv i reserv. God jul så småningom!

I huvudet på … en åsna? (från VinterBladet Mariestads församling nr 4. 2018)

Och sedan 30 år senare när Jesus är vuxen och ska rida in i Jerusalem, då väljer han en åsna, för att tydliggöra för folket att han inte bara gör något som faller honom in, utan att han uppfyller det profeterna har talat om. (Profeten Sakarjas bok kapitel 9 t.ex.) Om man kan se romare eller egyptier framför sig stående på en tvåhjulig stridsvagn med en häst framför, kanske man kan förstå att hästar i bibeln förknippas med krig och strid och inte med ridskolor där ungdomar och vuxna spenderar mycket tid med sin häst och rider som en idrott. Men jag har alltid ändå lite svårt att läsa på första söndagen i advent om att Sakarja låter meddela att Gud ”… ska förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.” Fast det är bibelns sätt att rimma: man säger två gånger samma sak på olika sätt, man säger på två sätt att Guds ska stoppa krig: stridsvagnar ska bort och hästarna ska bort. Det är alltså inget fel på hästarna, utan på att folk för krig. När hästarna är borta, kan stridsvagnarna stå där de står, till ingen nytta. Och när då hästarna är en bild för krig, så blir åsnan Jesus rider på ännu tydligare en bild för fred. På en åsna rider man inte ut i krig, utan man galopperar inte ens. Man rider sakta, från sitt hus till fältet kanske, från marknaden fullastat hem igen. En åsna är ett vardagsdjur, fredlig, vänlig, stark men inte så det syns. Den är ödmjuk om nu ett djur kan vara det.

Jag har alltid haft som dröm att någon gång gå på långvandring genom Israel och Palestina, och då inte med en tung ryggsäck på ryggen, utan med en åsna som bär vatten och ryggsäckarna. Jag skulle nog inte klara att ta hand och styra en åsna, men det är en rolig dröm: jag skulle börja i Norra Israel, vandra genom Galiléen, via Afula över till Västbanken hela vägen till Jerusalem, och sedan ner till Jeriko och kanske genom Jordanien till Petra, och sedan till kusten igen via Beer Sheba. För att det skulle vara en möjlig resa måste det blir fred först. I alla lägen, för alla människor är det viktig med fred, och åsnan får vara symbol för det. Och dum är åsnan inte! Inte alls. Och inte jag, och inte du heller… Bli glad när någon kallar dig för åsna!

 

WJ