Den 4e söndagen efter trettondedagen fortsätter Johannes att berätta för oss. Han började sitt budskap med Ordet som blev människa, sedan berättade han om Johannes Döparen, om lärjungar som började följa Jesus, sedan om Bröllopet o Kana, för att sedan berätta om en resa till Jerusalem för påskfirandet, sedan tillbaka via Samarien och Sykars brunn till Galileen igen, han berättar om några händelser där och sedan om en till resa till Jerusalem för en fest.  I Kana helt i början: det var det första tecknet han gjorde: vattnet blir till vin. Gud vill glädje, kärlek, i överflödande mått! Tecken är det ordet Johannes använder för det speciella Jesus gör, inte ordet ’under’. σημεῖον = tecken. Signal är också en översättning. Signum också. Det som visar på något annat. Som signalen vid en järnvägsövergång: tåget kommer, även om du inte ser tåget än. Detta att berätta om tecken är en av Johannes särdrag. Det Jesus gör visar att något större kommer att hända. Det är inte händelserna i sig som är viktiga för oss, utan det de visar på.  Idag berättar Johannes om en händelse som avspelar sig när Jesus och lärjungarna nu är i Jerusalem igen. Johannesevangeliets andra särdrag är att det spelar på spänningen mellan Galileen och Judéen. Med Samarien där emellan. När det står ’judarna’ i Johannes kan man lika väl läsa Judéerna, alltså de som bodde i och runt Jerusalem. De som har templet i sin bakgård, och med det även Gud, tror de, i motsats till galiléer, som har en annan dialekt, som lever blandat med hedningar och andra folk, och som måste vid varje pilgrimsfest ta sitt pick och pack och resa söderut, kortaste väg genom Samarien, annars runt Samarien via kusten eller Jordandalen. Den spänningen finns så gott som i överallt i Johannesevangelium och den är viktigt när vi ska förstå Johannes budskap.

Bethesda-dammen ligger precis nedanför templet, men utanför murarna. Så nära templet, då måste väl allt vara som det ska? Dammen matas av en källa som även ger vatten åt människor och djur. förser dem med vatten. Den ligger nära Fårporten, där fåren samlas och får vatten, och det är många får runt Jerusalem, för de är en av de vanligaste offerdjur. Bethesda är arameiska, och betyder Nåden hus, hus av nåd, hus där det finns nåd. Och nåd, det vet ni tror jag, är samma ord som gratis. Det man får utan att betala, utan att ha rätt till det. Och det här Gratishuset, Nådens hus med dammen, precis vid templet, är något slags hospital. I gångerna mellan pelarna ligger många sjuka och väntar på att vattnet ska röra sig, när en ängel stiger ner till vattenytan. Den raden där det står om vattnet som rör sig är bortklippt i Johannesevangeliet: den ansågs inte tillförlitligt, och det spelar ingen roll heller, i berättelsen är det viktigt att ’man blir gratis botad’ om man kommer ner i vattnet först av alla.

När Jesus kommer dit en sabbat får han se en man ligga där, och han får höra att han har varit sjuk i 38 år. Han är lam, ligger där bara, blir försedd med mat av släktingar eller andra. Väntar. Väntar. Och när vattnet rör sig hinner alltid någon annan dit först, han har ingen som bär fram honom. Hopp, det är modet att se verkligheten som den är, och samtidigt våga tro att det går att göra något. Våga tro att det spelar roll vad vi gör, själva, men också som grupp. Har han något hopp? Han ser hur verkligheten är: han är på rätt plats, nära centrum i Jerusalem, precis vid templet, vattnet kan bota honom, men han kan inte göra något, och ingen annan hjälper honom. Han har inget hopp, för han kan inte göra något. 38 år har han varit sjuk, och det är ingen förändring i siktet. Utan hopp har man inget liv, fast man lever. Man känner sig ensam och förtvivlad, man får dålig självbild, och känner att man bara är till besvär. Vad händer när Jesus möter någon utan hopp? Samma som förra veckan, Veni vidi men Vici?…vid Sykars brunn: Jesus kommer, ser: överblickar verkligheten, kommer han att slå till och övervinner? Nej, precis som vid Sykars brunn, kommer han med en fråga. Då: Ge mig något att dricka. Nu: Vill du bli frisk? — Vill du bli frisk? Är det en fråga till någon som har varit sjuk i 38 år? Ja, det är rätta frågan. Jesus vill inte inta en annan människas liv, inte erövra, inte vill han göra spektakel för att få följare, utan han vill ge liv, och det går bara om den människan han möter vill ta emot det Jesus har att ge. Ni känner igen frasen från Sykars brunn: när Jesus säger: om du visste vad Gud har att ge, och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom… Om den lame mannen vid Bethesda-dammen visste vad Gud har att ge, och vem det är som frågar honom Vill du bli frisk, då skulle han själv har frågat: Ge mig ett liv! Ge mig strömmar av levande vatten, inte bara i bassängen, utan i mitt inre! Och han skulle aldrig behöva försöka ta sig till vattnet igen! Men mannen vet inte vad Gud har att erbjuda trots att han ligger där så när templet där Gud är närvarande enligt sitt löfte, han vet inte heller vem det är som talar med honom, men ha svarar på frågan, lägger fram sin hopplösa situation: Han vill och försöker ta sig till vattnet, men ingen hjälper honom, han är ensam, i en hopplös situation. Någon annan hinner alltid före. Vad han än försöker. Det finns inget hopp. Ingen bryr sig tillräckligt om honom. Och varför skulle människor det? Han har varit sjuk i 38 år, och det får han vara livet ut, verkar alla tänka. Men när Jesus får den här hopplösa situationen berättat för sig, så ger han ett hoppets tecken, till mannen, till människorna omkring, och till oss. Han säger, och orden kommer tillsammans med en ny verklighet, skapar en ny verklighet: ”Stig upp, ta din bädd och gå!” Och mannen stiger upp, tar sin bädd, och går. Trots att det är sabbat, och man inte får bära en madrass då.

Jesus är vårt hopp. Också vår situation är på många sätt hopplös. När det gäller jordens uppvärmning, när det gäller krig i världen, när det gäller förtryck av kvinnor och flickor, när det gäller Covid och resistenta bakterier, biologisk mångfald, så många områden och så många situationer ser det inte bra ut. Och vi, vi försöker komma ner till vattnet som botar, vi försöker ta upp det vattnet ur de brunnar vi har… men vad hjälper det? Vi blir törstiga igen, andra hinner fram först… och tiden går. Då säger Jesus till oss idag: Vill du bli frisk? Vill du ha av det levande vatten? Ligg inte där i din ensamhet och förtvivlan! Stig upp! Ta din madrass och gå! Gör det du ska göra! Det finns mening med att göra saker tillsammans! Ta vi till oss hans ord, förändras vår verklighet. Vi får mod att leva. Tillsammans. Vi får tydliga tecken att det finns en framtid. Att vi ska stå upp. Och gå! Amen.