-
Sorgens ögon
Det är snart allhelgonahelg, när de sörjande firar högtid, när de sargade känner gemenskap. Jag går på kyrkogården en onsdag i början av november, för att påminna mig själv: Döden, döden, döden. Detta är en tröstande plats för mig. Så jag går på kyrkogården, andas ut den sorg som annars inte syns, andas in lättnad.…
-
Mannen som bar Gud
Kurt har varit aktiv i församlingen rätt länge nu. Han började komma till oss när han var i sextioårsåldern. Jag vet inget om hans tidiga år, anar att de inte var lyckliga. Ungdomen förde med sig den sortens utanförskap som ingen väljer, en nedförsbacke som aldrig ville ta slut. Någon gång när han var i…
-
En present till Jesus
Kvällen den 23 december: Julförberedelserna i vårt hem har gått in i sin maniska fas. Godnattsaga med sexåringen, mitt i kaoset. Efter aftonbönen säger hon allvarligt: – Jag gedde ju tomten gröt. – Ja, du ställde ut på trappen. – Då blir tomten så glad. – Ja. – Men mamma – vad ska Jesus få?…
-
Nyårsbön i dialog med psaltarpsalm 121
Nyårsdagen, 1 januari 2017 Vilket år det har varit, Gud, vilken oro i världen, så skrämmande och upprörande. Jag ser upp emot bergen, varifrån ska min hjälp komma? Någonstans ifrån måste en ängel sändas, det kan ju inte bara fortsätta så här? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Tänk om det…
