Med kärlek och omsorg byggs varje år de tyska julmarknaderna. Människor gläds och njuter av högtiden när de umgås, äter, lyssnar på julmusik och dricker glühwein. Barnens ögon tindrar och speglar alla de kulörta lyktorna och just vid den här tiden får många vara uppe lite längre för att vara med om detta särskilda.

Mitt i glädjen och julefriden plöjer plötsligt ondskan fram, oväntat och oberäkneligt. Tolv människor dör och ett femtiotal skadas när en lastbil kör rakt in i marknaden. Plötsligt har allt det vackra och mysiga som människor omsorgsfullt skapat förvandlats till kaos och skräck. Omkullvälta julgranar, krossade julklappar och smutsigt glitter är allt som finns kvar.

Scenerna som utspelades i Berlin i gårkväll är svåra att ta in. Bilderna som sprids över världen blir på ett märkligt sätt dubbelexponerade. Precis bakom julmarknaden står den sönderbombade kyrkan kvar som ett minne av att terror och död ägt rum på denna plats förut.  Tar det aldrig slut?

Angela Merkel har just talat och uttryckt sin sorg samtidigt som hon uppmanade oss alla att våga leva fria. Det onda kommer fortsätta att finnas mitt ibland oss – och mot smärta, död och vansinne finns inga försäkringar. Hur ska vi då orka leva som fria i detta liv?

På bilderna av den drabbade julmarknaden på Breitscheidplatz där den bombade Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche syns i bakgrunden, syns också den kyrka som byggdes i sorge- och försoningsarbetet efter andra världskriget. Ett sätt att inte förneka smärtan var att behålla det som var skadat samtidigt som det nya och hoppingivande byggdes alldeles intill.

Min önskan i juletid är att vi kan ta till oss detta fredsrike som snart firas. Att det mitt i vår sargade värld öppnas för en annan ordning som går djupare än rädsla, skräck och hämnd. Gud ligger nyfödd och värnlös framför oss och kan inte skydda sig för onda avsikter.  Men detta barn kan hjälpa oss att orka leva fria, fast att vi aldrig har några garantier. Vi kan så försöka bära freden vidare till andra och med omsorg och kärlek försöka bygga upp nya fester och julmarknader som vill fira och markera julens kontroversiella budskap – att med tillit kunna leva fria och öppna i en värld som är oberäknelig och svår.

I takt med att julstressen skruvas upp behöver jag bottna i mig själv. Bottna i det liv jag har – det liv jag får ta emot.

Jag minns när jag var sju år och skulle lära mig att simma, så rädd jag var. Det var viktigt att kunna nå botten med tårna, eller åtminstone veta att så fort jag behövde det, skulle det gå att sätta ner foten så jag kunde känna bassängbotten. Ju tryggare jag blev, desto mer sällan behövde jag botten till hjälp för att våga simma. Det var som om något sa till mig att det går bra trots rädslan. Jag bottnade ju inom mig och kunde lita på att det bar. Det gav mod och tillit.

Att bottna i sig själv är att lita på att livet bär. Det är att öppna för det gudomliga och de gåvor vi har att förvalta. Att bottna i sig själv är som att växa i sin egen kostym och bättre kunna relatera till oss själva med alla brister och tillkortakommanden, möjligheter och gåvor. Jag behöver inte slå knut på mig för att orka, snarare acceptera det jag inte orkar och be om hjälp. Snarare utmana mig själv genom att lugna mig istället för att pressa på ännu mer.

Det går att släppa taget om bilden av sig själv, och falla rakt ner i det egna jaget. Det håller.

Mitt i stressen är en bra tid att försöka bottna. När många i vinterkylan springer omkring med uppdragna, spända axlar och duktigt prickar av alla ”att göra”-listor, glömmer vi lätt att nåden är viktigast.

Att bottna i nåden kan skapa mod att öppna blicken mot omvärlden och de människor som i dessa dagar behöver vår nåd och frid. Det är tid att ta spjärn mot botten för att få fart på medmänskligheten. Det går att utmana rädslor, släppa in tryggheten och ge vidare av den.

Så vill jag försöka bottna i nåden. Inte bara för mig själv, utan för världens fred.

Den 21 december anordnas en seminariekväll kl 19.00 i S:t Johannes kyrka i Malmö med bland andra Lars H Gustafsson, KG Hammar, Elisabeth Gerle och Hanna Scott. Temat är ”Låt barnen fira jul i fred!” och kommer att handla om vad som nu händer med de papperslösa? Vad händer med ett samhälle utan fredade zoner? Och hur kan fredsbudskapet bära även efter julens helger? Håll utkik efter mer information kring evenemanget samt hur vi alla kan vara delaktiga i ett viktigt upprop nu i jul.