Överallt i S:t Petri kyrka i Malmö finns mystiska gångar, smala och snirkliga trappor som göms i väggar, pelare eller i golvet. Det är pirrigt att gå på smala plankor på vinden – högt över de vackra valven. Någon har skrivit på väggen: ”Erik 1871”. Nutid möter dåtid i ett spann på 700 år…

Trevlig helg!

Hoppet kan vara förrädiskt. Vissa av oss hoppas på det omöjliga ett helt liv och glömmer att leva under tiden. Med det finns också de som försöker leva med hoppet om att en annan och bättre verklighet ska kunna förverkligas mitt i denna värld, mitt i detta liv.

Att acceptera verkligheten just som den är kan vara en väg att öppna för det verkliga hoppet. Det kan hjälpa till att sortera bland önskningar, begär och behov. Att bottna i det som är, kan hjälpa oss att både acceptera det som inte går att ändra samtidigt som det kan få oss att samla kraft till livsnödvändig förändring.

Denna höst önskar jag att hoppet ska komma ännu djupare in i vår livsförståelse. Vi behöver denna motor som hjälper oss att utvecklas, stärkas och ge livet kreativitet – inte bara för egen del utan också för alla de sammanhang i världen som behöver förändring. Det gudomliga hoppet pekar mot en annan verklighet där fred, rättvisa och solidaritet kan få råda.

Hoppet är inte bara en dröm om en annan tid, det handlar inte om sentimentalitet eller om undvikande. Det handlar om att försöka se så klart och brett som möjligt och rikta blicken mot en annorlunda och befriande verklighet. Gud är hela livets Gud. Nåden och hoppets källa bär och omsluter oss alla på vår väg framåt.

Med önskan om en fridsam och kreativ höst i förändringens alla färger.

”Jag är majorskan på Ekeby” basunerar Margaretha Krook ut med myndig stämma. Alla dras vi direkt in i dramat. Det är nog ingen som tänker: ”Nej, du ljuger för jag vet att du heter Margaretha Krook”. Direkt lyckas vi ställa om våra inre och öppna för teaterns kraft. Vi låter oss beröras av skådespelet som har till uppgift att tala sant om livet. Gestaltningen handlar inte om att ljuga, tvärtom. Det handlar om äkta känslor precis som i våra drömmar. Mänskliga skeenden, det som bryter ner och det som bygger upp, och det handlar om vad som skapar mening och det som är viktigast i livet.

Detta talade vi om igår när många samlades i S:t Petri kyrka i Malmö. Människor som är intresserade av det rika symbolspråket i högmässan. Det blev ett samtal som öppnade många dörrar för gestaltande, meningsskapande och det autentiska.

Teatern och kyrkan är syskon i detta att tala sant om livet med hjälp av symbolspråkets kraft. Kanske är vi ibland inte så vana vid att ställa om våra inre på samma sätt som när vi berörs i teaterns sammanhang, trots att vi i kyrkan aldrig är publik utan alltid medspelare. Vi talade om vikten av lek, utveckling, att våga misslyckas, att öva tillsammans och dela det vi känner och det vi tänker på.

Alla var överens om att dessa träffar ska vara frekvent återkommande. De ska vara öppna och gärna i anslutning till högmässan. De ska ge möjlighet till både samtal, övning och lek. Allt för att vi vill tala sant om livet, söka det autentiska genom symbolernas rika möjligheter. Och vi ska ta med våra vänner. Jag ser framför mig hur leken sätter oss i rörelse: kalkar lyfts, bibeltexter läses dramatiskt, förböner formuleras, och bordet dukas. Vi bygger gudstjänst tillsammans och drar in varandra i en dramatik som ger liv. Välkomna.